TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

lördag 6 september 2008

Brittiska rötägg,hjältar och andra hårdingar!

Igår kom nyheten ut om att råskinnet och Newcastles Joey Barton har fått sin dom av FA.
Sex matchers avstängning och 300 000 kronor i böter.
Det var i maj 2007 som Joey Barton, då i Manchester City, helt plötsligt gick till attack mot Ousmane Dabo under en träning. Fransmannen fick ta emot flera slag och anmälde Barton för misshandel.

Efter bråket stängde Manchester City av Joey Barton och sålde honom senare till Newcastle United för 5,8 miljoner pund, motsvarande ungefär 60 miljoner kronor.
I den nya hemorten råkade han återigen i slagsmål. Denna gången på en Mc Donalds restaurang.
Offret blev redigt sönderslagen innan polis kunde ingripa och handfängsla Barton.
Domen: Ett halvårs fängelse för föreseelsen.
Efter bara 75 dagar bakom lås och bom, tidigare än beräknat, lämnade Barton fängelset den 28 juli.
För att statuera exempel har nu FA tagit i med hårdhandskarna. FA:s disciplinkommitté har beslutat att stänga av Barton i sex matcher för överfallet på Ousmane Dabo. Han ska dessutom betala cirka 300 000 kronor i böter.
2004 var det fest med Manchester City. Jamie Tandy hette en junior som hade tagit teget upp till A-laget och var känd för att vara en liten joker.
Han gjorde dock ett litet misstag under kvällens fest. Han dissade Bartons val av kostym.
Det skulle han aldrig ha gjort. Barton höll fast Tandy och fimpade en cigarr i ögat på killen.
Tandy fick akut läkarvård och Barton fick böta tusentals pund.

Barton är dock inte ensam i skaran av fotbollsspelare som har utmärkt sig på ett negativt sätt.
Det finns en hel del spelare som har gjort saker de inte borde.

Robbie Fowler blev inte bara uppmärksammad för sin kontroversiella målgest då han skulle snorta upp sidolinjen. Under sin tid i Leeds gjorde han även där rubriker.
Fowler sloknade på väg hem från en fest och tog en tupplur i passagerarsätet i sin bil. En förbi passerande fotograf tog tillfället i akt och knäppte en bild. En slumrande Fowler vaknade, rusade ur bilen och slog sönder kameran – inför ögonen på flera vittnen. Senare under natten greps han av polis, fick sova ruset av sig i arresten innan han släpptes dagen efter. Leeds valde att inte straffa Fowler.
Samme Fowler var på julfest med Liverpool och hamnade återigen i rubriker då han och lagkamraten Jamie Carragher äntrade en pub i maskeradkläder.
Jamie Carragher kommer utklädd till Quasimodo, ringaren i Notre Dam, medan partyräven Robbie Fowler anländer som Saddam Hussein. Flera strippor deltar, precis som vanligt. Carragher bestämmer sig tidigt för att göra dem sällskap och slungar i väg sin mundering, smetar in sig i vispgrädde och kryper runt på golvet. Naken. Allt fångas av tabloidtidningen News of the Worlds kamera och pressarna stoppas.

Denna sortens spelare har det funnits många utav i England,Skottland,Wales och övriga delar utav övärlden. Listan kan göras lång över spelare som har utmärkt sig med nävarna utanför fotbollsplanen.
Jag tänker främst på "problembarnen" i Leeds i slutet av 90-talet och i början av seklet.
Michel Duberry, Alan Smith, Woodgate och Bowyer. I synnerhet de två sistnämnda.
Jonathan Woodgate,idag i Tottenham, samt Lee Bowyer som idag spelar för West Ham.
I December 2001 ställdes de bägge inför rätta för den brutala misshandeln av en asiatisk student nästan två år tidigare. Även våldtäktsanklagelser och dåligt uppförande både på och utanför fotbollsplan var dåtidens snackis. Lee Boywer friades helt. Jonathan Woodgates dömdes till 100 dagars samhällstjänst
Lee Bowyer hamnade till sist i West Ham där han fick dela omklädningsrum och klubb med andra hårdingar. Både Lucas Neill och Kieron Dyer är män som inte tar någon skit. Det smäller direkt. För att inte tala om Craig Bellamy. Walesaren som hoppat runt i klubbar i England och Skottland som värsta hopplärkan. Han är ökänd för sitt heta temperament både på och utanför plan.
På ett träningsläger med Liverpool i Algarve,Portugal inför matchen mot FC Barcelona 2007, hade några av Liverpool-spelarna karaoke-tävling på hotellet, bland dem Bellamy och John Arne Riise. Det sägs att när Riise vägrade att sjunga Petshop Boys "Go West" tog Bellamy senare på natten, när Riise gått och lagt sig, fram sin finaste golfklubba och slog Riise på benet med den. Inte förrän rädda lagkamrater hämtade tränaren Rafael Benitez kom dit upphörde bråket. I nästa match, den mot Barcelona, gjorde Bellamy mål framspelad av Riise och firade med att låtsas svinga en golfklubba.
Manchester Uniteds Wayne Rooney har inte bara klappat på flickvännen ett antal gånger.
Den gamle boxaren har även på en julfest med klubben sänkt en lagkamrat på en smäll efter att denne tafsat på flickvännen.
Och på tal om boxare så har vi Sunderlands manager Roy Keane som ett praktexempel.
Under hans tid i Manchester United gjorde han sig skyldig till att norrmannen Alf-Inge Håland invalidiserades efter en regelvidrig tackling. Keane har flera gånger gjort sig känd för sitt humör.
I FA-cupfinalen mot Millwall för några år sedan blev terrorbalansen ett faktum då han ställdes emot Dennis Wise på plan. Wise psykade Keane hela matchen. Ett psykkrig som Wise personligen vann men som Millwall förlorade på plan.
Arsenal hade på 1990-talet en startelva med riktiga festprissar som levde ett alternativt liv.
Alkohol,droger och andra laster var Tony Adams,David Rocastle,Lee Dixon och Paul Mersons vardag.

Jag har nu tagit upp ett par stycken namn och personligheter. Britter allihop.
Wales är synonymt med modiga och krigiska keltiska frihetskämpar.
Förutom nämnda Bellamy så har även John Hartson,Vinnie Jones och Robbie Savage gjort ett avtryck utanför fotbollspalnen.
Vi börjar med John Hartson. Hartson har likt många andra rastlösa spelare bytt klubbar titt som tätt. Bland annat Arsenal,West Ham och Celtic.
Hartsons tuffa attityd har gjort honom känd vid sidan av hans målgörande. Han hade några kontroversiella ögonblick i sin karriär, däribland den ökända huvudsparken på Eyal Berkovic under en träning med West Ham. Hartson sparkade Berkovic efter att israelen hade slagit honom på benet när Hartson hjälpte honom komma upp. Händelsen filmades och Hartson fick betala böter för sparken.
Hartson har även fått en del röda kort i sina dagar, bl.a. för en incident under ett Old Firm-derby. Han och svenska Celtic-kollegan Johan Mjällby blev utvisade tillsammans med Rangersstjärnan Fernando Ricksen. Hartson anklagades i tidningar för att ha sjungit lovsånger om IRA tillsammans med Stephen Pearson. En expertutredning visade dock att så inte var fallet och kom fram till att de egentligen sjöng "The Fields Of Athenry" medan IRA-sångerna kom från publiken.
Tuffingarnas tuffing och som har gjort karriär på det efter sin fotbollssejour är ingen mindre än Vinnie Jones. Född i Watford med walesiskt påbrå var han London trogen med ett få undantag.
Chelsea,Wimbledon och Queens Park fick äran att ha busen på sin planhalva. Även Leeds och Sheffield United. 1986 blev han för en säsong utlånad till den svenska klubben IFK Holmsund.
Med honom i laget vann man division 2 och tog sig till kvartsfinal i Svenska Cupen.
Som fotbollsspelare var Jones känd som en av de mest hårdföra mittfältarna i engelska ligan. Under karriären blev han utvisad tolv gånger, och en gång blev han varnad efter endast tre sekunders spel. En uppmärksammad incident var då han distraherade Paul Gascoigne genom att greppa dennes testiklar. Han var också presentatör i en omtalad video från 1992 titulerad Soccer's Hard Men. I den visades arkivmaterial av Vinnie själv och flera andra "hårdföra" spelare och det ges även tips på hur "hårda män" kan bli "hårdare". FA ansåg att videon vankrediterade spelet och tvingade Vinnie att betala 20 000 pund i böter. Efter fotbollen satsade han på filmkarriär. Tills idag har han medverkt i 9 stycken.

Robbie Savage föddes 1974 i walesiska staden Wrexham och fick tidigt lära sig att använda nävarna på gården mot de äldre grabbarna. Med åren blev han en respekterad fotbollsspelare.
Kanske inte för sin teknik utan istället för den kompromisslösa inställningen.
Han var stenhård i närkamperna och spelade med hjärta och själ.
Han levde verkligen upp till sitt namn Savage (vilde) i sina klubbar Leicester,Birmingham,Blackburn och Derby.

Andra personligheter som kommit i fokus för sitt humör är Stuart Pearce. Med hjärta och mod spelade han vänsterback i blanda annat Nottingham, Newcastle, Manchester City och engelska landslaget. Tack vare sin kompromisslösa spelstil och viljestarka attityd blev Pearce allmänt känd under sitt smeknamn Psycho. En annan landsman till Pearce är Terrence Ian Butcher mer känd som Terry. Han föddes 1958 i dåvarande brittiska Singapore och gjorde 77 landskamper för England mellan 1980-1990. 1989 blev han "Kapten blod" med hela det svenska folket efter en blodig VM-kvalmatch på Råsunda. Med blodet sprutandes efter en kollision forsatte han ändå matchen med endast ett bandage. Han fick hjältestatus i England.På klubblagsnivå spelade Butcher för Ipswich Town(1978–86) och Glasgow Rangers (1986–90)

En annan hårding är Neil Ruddock. Även kallad "Razor" (rakbladet) för sina hyvlingar utav motståndarna med spel i bl.a Liverpool och West Ham. 1998 blev han rubrikernas man utanför fotbollsplanen.
West Ham Uniteds årliga julfest gick till ungefär som vanligt. Med ett litet undantag. Temat för årets julfest var 70-tal. Utanför restaurangen bestämde sig Neil Ruddock och Trevor Sinclair för att köra några John Travolta-moves. Uppe på en bil. Bilen totalförstördes och partylejonen fick tillbringa natten i finkan misstänkta för grov skadegörelse.

En annan julfest som urartade var då Celtic arrangerade en tillställning för sina spelare. På nattklubben The Sea i Newcastle fick Johan Mjällby, belgaren Joos Valgaeren och holländaren Bobby Petta rubriker då de hade fått i sig lite för mycket dricka.
Då fotografen Paul Chappel blivit påkommen att ha tagit kort på trion hade dessa stulit och förstört kameran och sedan misshandlet Chappel.
Slagsmål hade då startats med dörrvakterna på nattklubben och trion fick då hjälp av några lagkamrater. Samtliga fick sova ruset av sig i Newcastles fylleceller.

I Manchester kan allting hända.Både hos City och United.
Vi börjar i City.
Nicolas Anelka hamnade under sin tid i klubben i handgemäng med en supporter efter en fest med spelare från Manchester City.
Vittnen till slagsmålet kunde intyga att Anelka gav supportern lika mycket stryk som han själv fick och att det skall ha sett ut som en boxningsmatch.
I United har det inträffat ett flertal händelser.
På en nattklubb i Manchester 2004. Det som så många gånger förr startat som ett oskyldigt julparty urartade i ett fullskaligt slagsmål. Efter att Darren Fletcher golvats kom några raglande lagkamrater till undsättning. Tumultet lugnade ner sig men lite senare var det dags igen. Rio Ferdinand åkte på en smäll efter en hetsig ordväxling med en av gästerna. Återigen rusade lagkamraterna till undsättning och lyckades på något märkligt sätt undvika ett större barslagsmål. Uniteds champagnenota? 650 000 kronor.
Samma år inträffade ytterligare en incident som fick många att förvånas.
Den skäggige walesaren Ryan Giggs gick in på Rossetti Hotell i Manchester. Men bars ut. På Uniteds julfest blev Giggs rejält överförfriskad och så småningom också rätt odräglig. Efter en smärre gliring från reservmålvakten Roy Carroll förlorade Giggs fattningen och kallade Roys fru för slampa. Kränkningen resulterade i lättare handgemäng. Som tur var hann Nicky Butt och Rio Ferdinand gå emellan innan smockorna började hagla. Enligt vittnen fick Ryan Giggs senare bäras ut från hotellet.

Jag har tidigare i texten nämnt West Ham och dess obarmhärtiga spelare.
En utav alla dessa i raden heter Hayden Foxe och spelade för klubben 2001. Australiensaren ansågs på denna tiden lovande, men var ryktenas man vad gällande kroglivet.
På en pub i östra London skall han en kväll ha suttit sprätt på motsvarande 27.ooo kronor.
Han hängde ut genom fönster,tafsade på personalen och urinerade över hela baren. En reservlagsspelare, fortfarande oklart vem, spydde över ett bord.
Efter denna incidenten skall han ha fått free-transfer av dåvarande manager Glen Roeder.

Det finns så många mer lirare under årens lopp som utmärkt sig.
Förutom dem jag har nämnt så kan jag minnasPaul Ince,Kevin Davies,Liam Lawrence, Tony Cascarino och Colin Hendry samt många många fler.
Men en utav dem som etsat sig fast i minnet är en fransman.
En mycket kontroversiell sådan.
Eric Cantona.
Cantona föddes 1966 och har Auxerre som moderklubb.
Blev värvad 1992 till Leeds där han med en gång firade triumfer och snabbt blev fansens kelgris.
Han stannade dock endast ett år i klubben och den popularitet han hade fått av fansen i Leeds byttes snabbt till hat då han säsongen efter skrev på för Manchester United.
Han tackade en utav sina gamla fans med att spotta denne i ansiktet. Han fick p.g.a detta böta till FA. I Manchester United utmärkte han sig rejält mellan åren 1993-1997.
Han slogs bland annat med poliser i Istanbul efter en match mot Galatasaray, blev tvisad två gånger på fyra dagar och stängdes av fyra matcher i engelska ligan samt sparkade ner en motståndarsupporter. En incident det skulle talas mycket om efteråt.

I januari 1995 blev han utvisad i en match mot Crystal Palace, där han hoppade över reklamsargen och med en hoppspark gav sig på en supporter som förolämpat honom med rasistiska glåpord. Klubben tvingades stänga av honom resten av säsongen och han drabbades av den högsta böter hans kontrakt medgav. Kritiken var omfattande mot Cantona och i media lades förslaget att han skulle stängas av livet ut. I februari kom domen från FA som stängde av honom från alla tävlingsmatcher fram till september 1995 och FIFA det internationella fotbollförbundet, utfärdade samma spelförbud för Cantona över hela världen.
I mars fälldes han för misshandel i domstol och dömdes till fängelse i två veckor. Cantona hävdade att han knappast var en fara för samhället och fick också straffet sänkt till 120 timmars samhällstjänst.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du skriver bra. Om du är. Tolv år. Gammal. För du. Skriver. Så här. Hej. Då. Kram.