Trohet in i döden!

Läste på text-tv om nordtyska klubben Hamburg SV och deras nya projekt om att göra en fotbollskyrkogård angränsande till en "vanlig" kyrkogård. Med gräs från HSH Nordbank Arena kommer de mest hängivna supportrarna att begravas och få de slutliga vilan i HSV-jord.
Herrens vägar äro outgrundliga som en del troende skulle kunna ha sagt.
Det första jag tänkte på var Manchester United.
Har ett svagt minne att jag en gång i tiden hörde att askan av omkomna spelare och celebriteter till klubben skulle få sina urnor nergrävda runt mittcirkeln på Old Trafford.På ett sätt rätt bisarrt och på ett annat sätt fritänkande och coolt.

Satt och surfade runt bland sidor på det överväldigande nätet och fann en intressant artikel.
Hittade ett reportage om en medelålders man ifrån Nottingham.
Varenda dag i hans vuxna liv hade varit likadan. Klockan ringer sex, bilen till arbetet, köer, stress, instämpling, slentrianaktigt arbete i åtta timmar och sedan utstämpling.
Köer, trötthet och hemma då det börjar mörkna. Tre öl till nyheterna och sporten på den lokala puben, en paj till middag och sedan hemgång. Prick 21:45 ner i sängen,släcka lampan och ge frugan en puss på kinden för att sedan vända sig om och somna.
Dag in och dag ut under veckodagarna.
Helgerna var annorlunda.
Bjöd arbetskamraterna på ett leende eller två på eftermiddagen. Var först framme vid utstämplingen och tog tåget för att komma hem snabbare så att kvällen kunde bli ännu längre.
Handlade 15-20 burkar Foster, alltid Foster, i den lokala supermarket-butiken och ett par påsar chips och en flaska vin till frugan som hon kunde ha framför tv:n på kvällen då hon såg på talkshows. Program hon oftast, eller rättare sagt alltid fick se alena.
Shaun som mannen hette begav sig så snabbt han kunde till puben och till vännerna som likt honom alltid samlades där efter arbetet. Och så blev det det ständiga ämnena. Fotboll, fotboll, fotboll och ibland även en del sunkiga sexskämt.
Puben var en Forrest-pub och brukade titt som tätt ha spelare från klubben som besökte den.
En legendar inom klubben var den gamla försvararen Des Walker.
Walker var en utav Shauns favoriter och han blev alltid lika glad då Walker kom förbi.
Vid ett tillfälle då klockan blivit för mycket och fyllan ännu mer påtaglig hade han bett om Walkers autograf. Denna hade han fått på vänsterarmens undersida.
En lika berusad vän tillika tatuerare kom på idén att föreviga autografen och tog fram sin utrustning.
Shaun kom hem som han alltid gjorde den natten och somnade som brukligt i soffan i vardagsrummet. På lördagsmorgonen blev han bryskt väckt utav frugan som var på ett helvetiskt humör. "-Vem är hon?" frågade frugan. Shaun reste sig sakta upp ur sitt yrvakna bakfyllerus och såg ut som ett frågetecken. "-Vem hon?" sade en oförstående Shaun och ryckte på axlarna. Frugan blev ännu argare; "-Spela inte dum. Tror du att jag inte fattar? Du är borta varje fredag och så kommer du hem med en tatuerad underarm. Vem fan är Debbie Walker?"

I tjugo år hade de hållt ihop. I vått och torrt. Hon hade stått ut med honom och Forest sedan de träffades på arbetet dagen efter ett derby mot Notts County.
Hon hade med åren förstått att Forest var kärleken i hans liv och att hon endast var ett substitut. Nu hade hon tröttnat. Hon packade sina väskor och åkte hem till sina gamla föräldrar.
Shaun öppnade upp en Foster och lade sig tillrätta i soffan. Med varblodig underarm och mycket riktigt texten "Debbie Walker" skrattade han endast.
Var frugan så dum att hon trodde att han hade en älskarinna och att han även skulle gadda hennes namn så var hon mer än dum. Till och med dummare än en Notts County supporter.