TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

lördag 21 april 2012

We'll keep the Villa flag, flying high and Aston Villa will never die!

När Aston Villa idag tar emot Sunderland hemma på Villa Park är det en match som betyder oerhört mycket för hemmalaget på så många olika sätt. Dels är det en match mot före detta managern Martin O'Neill som många Villafans skyller det ekonomiska stålbad klubben nu tvingas genomgå på, och dels är det en match som gäller överlevnad. Det börjar se mer och mer prekärt ut för varje omgång som går och varje trepoängare som uteblir. Fansen motsätter sig det gamla, med O'Neill, men även det nya under Alex McLeish. Det finns en överhängande risk att det kommer att vara två utbuade tränare på Villa Park i eftermiddag och till det lägger vi en svettig ägare på läktaren. Han borde i alla fall svettas och han borde i alla fall vara på plats, Randy Lerner. En ägare som gått från Messias själv till Judas på mindre än två år. Med den kritiserade satsningen på McLeish och med oklarheterna runt hela soppan som var Martin O'Neill är det en pressad jänkare som bänkar sig för 90 minuters ångest på lördagseftermiddagen. 

Beroende på vilket lag McLeish väljer att ställa på benen kan vi få se en brödrakamp på planen. Storebror Craig en gång ivägskickad från Villa av sin nuvarande manager mot lillebror Gary. Båda fostrade i Villas akademi, båda innermittfältare i grunden och båda med ett fruktat skott. Storebror som den etablerade Premier League-spelaren och lillebror som den större talangen. Det kan bli härliga duster om de båda ställs mot varandra.

Om resultaten går emot Villa kan de efter tisdagens hängmatch hemma mot Bolton placera sig en poäng över nedflyttningsstrecket. Det där strecket man fruktat, men ändå innerst inne trott att man ska undgå. Det räcker ju med tre poäng där och en poäng där så är det lugnt har det hetat. Och ja, det räcker med en poäng idag och tre poäng på tisdag så ser det genast betydligt ljusare ut, men matcherna ska spelas också. Aston Villa har vunnit en av sina tio senaste hemmamatcher, och det efter ett stopptidsmål signerat Andreas Weimann. Weimann, en 20-åring med väldigt mycket press på sig för tillfället. Gabriel Agbonlahor presterar inte, Darren Bent är skadad och Emile Heskey vågar man inte sätta sitt hopp till när det blåser. Kan en 20-åring med bara en handfull starter och ett par mål i ligan handskas med det tryck som för tillfället vilar på hans axlar? Det är ett av svaren vi kommer att få de närmaste dagarna. Några dagar som kan avgöra en anrik klubbs framtid. Några dagar av ren ångest för fansen som börjat tröttna. Jag hoppas verkligen de mobiliserar all kraft och all kärlek till klubbmärket som sitter fastklistrat i hjärtat. Lämnar alla andra känslor såsom svek, ilska och så vidare där hemma den här gången. Det unga laget hårt anfrätt av skador kommer behöva det, buropen och protesterna kommer inte att höja deras prestation. 

Så fram tills den där platsen i högstadivisionen är säkrad är det inte längre "McLeish out" som gäller, det gäller att ställa sig bakom spelarna. Många av dem med starka känslor för en klubb som behöver supportrarnas stöd mer än någonsin. En klubb som är så mycket större än Alex McLeish och Randy Lerner. 


Inga kommentarer: