Man har chockat hela England genom sin framfusighet. De Londonlag man har mött har alla fått lägga sig på rygg för dessa tigrar och man har bevisat att hjärta och själ kan övervinna de fetaste bankkonton.
Hull City har gjort det som inga andra lag har gjort tidgare. Inte på 115 år har ett uppflyttat lag haft en bättre inledning i högsta ligan i England.
Hur kommer sig detta? I mina ögon är det ett bevis på att laganda övervinner allting.
Jag hoppas att Oligark-Roman är avundsjuk.
Sedan finns det säkerligen en inbyggd underskattning från motståndarnas sida.
Möter man en nykomling så har man inte laddat lika psykologiskt hårt som när man skall möta ett topplag.
Hull har sin smekmånad nu. Den lär ebba ut förr eller senare. Men denna starten har gjort att de har en relativt stadig grund att stå på och med denna framgångens självförtroende i ryggen så lär man stanna kvar i år.
Ett lag som inte lär stanna kvar är Tottenham.
Gåtan och mysteriet Hotspurs som spåddes bli ett lag i toppen denna säsong har verkligen totalfloppat. Och det är milt sagt. Man har förlorat mot de bägge nykomlingarna Hull och Stoke samtidigt somJuande Ramos dagar är räknade. Han har lämnat det sjunkande skeppet innan det sjunker ner i The Championship. Mysteriet med lagelvan som består av talangfulla killar som inte hittar hem lär fortsätta tills förändringar sker. Kraftiga förändringar.
Tottenham saknar verkligen Berbatov och Keene. Det är uppenbart.
Vad man behöver är en vänsterbreddare och en anfallare som kan producera.
Självförtroendet är helt under isen och laguttagningarna är ännu märkligare.
Bentley som av många anses vara en framtidens man kommer sällan till sin rätta.
Ledley King går i sönder stup i kvarten medan Modric inte uppfyller de krav som är ställda på honom. Krav som förövrigt är alldeles för stora för en kille som nyss blivit proffs.
Vill Mr Levy ha sitt Spurs kvar i högsta ligan får han ta och göra en drastisk förändring i klubben. I hela organistionen. Ett stambyte. Rensa ut uppifrån och ner. Det kommer att behövas.
Förövrigt så kändes GAIS 2-2 match mot IffIff igår som en vinst.
Efter en fullständigt värdelös första halvlek så funderade jag över om det verkligen var en allsvensk match jag bevittnade.
Wanderson inledde sin tid i den grönsvarta tröjan med många misslyckanden.
Igår gjorde han rätt för sin lön. Hade fler i truppen gjort detsamma så hade vi haft en topplacering i år, förra året och året dessförinnan.
På tal om Iff Iff och dålig fotboll så måste jag erkänna att skadeglädjen är den sanna glädjen.
Rolle och Grens misslyckande i Grå FF är underbart att se.
I synnerhet då vi ligger före dem i tabellen.
Vi har mycket att tacka dem två för, men efter deras hybristänk om framgångar i det himmelsgråa laget så gottas jag av deras motgångar.
Och hur har dagen varit då? Som en vanlig jävla måndag. Tråkig och seg.
Det är ungefär så som jag även nu känner mig.
Bärsen från gårdagen satte spår i kroppen och i sinnet.
Det är snart helg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar