1967 åkte den svenske reporten Lars-Gunnar Björklund, chef för sporten vid Sveriges Radio/TV i Göteborg, till England för att göra ett program om rävjakt. Redan efter ett dygn tvingades man avbryta filmandet, då all rävjakt i Storbritannien blev inställd på grund av att mul- och klövsjuka utbrutit i Storbritannien. Han gick då och tittade på fotbollsmatch i London mellan Tottenham och Chelsea.
Björklund insåg att engelska fotbollsmatcher skulle kunna visas i svensk TV eftersom det inte brukades spela fotboll i Sverige på lördagar vid denna tid, Sverige höll sig i stället till söndag medan lördag var vanligaste speldag i England. Sveriges Radio/TV lyckades köpa sändningsrättigheter av ITV för 1 500 dollar per match.
Tipsextra möttes redan på planeringsstadiet av skepticism från delar av fotbollsrörelsen. Tv-sända matcher sågs som en fara för nationalsporten och det var också en av anledningarna till att tittarna bestals på upplösningen av engelska ligan säsong efter säsong. Tipsextra slutade sända i mars, strax före den allsvenska premiären.
Hemma i stugorna gick Tispextra hem från första sparken. I många hushåll fanns en lördagsritual som följde ungefär det här mönstret; ”Ring så spelar vi” med Hasse Tellemar, ”Melodikrysset”, hälsa på släkten eller diverse andra sysslor och sedan hem till Tipsextra.
Under Björklunds tid vid Tipsextra kom programmet att bli väldigt populärt och drog 33-35 procent av de svenska tittarna. Programmet ökade intresset för engelsk fotboll i Sverige.
Sveriges Television tackade 1995 nej till att fortsätta visa Tipsextra, och från säsongen 1995/1996 övertogs sändningarna av TV 4 under namnet Tipslördag.
Programmet återuppstod under en kort period, 29 januari-21 maj 2005, då fotboll återigen sändes till Sverige på lördagar under titeln Tipsextra i Kanal 5, men då från tyska Bundesliga.Den första matchen i Tipsextra vann Wolverhampton med 1-0 mot Sunderland.
2 kommentarer:
Visst var det härliga tider. Kan bara tala för min egen del, men det var tipsextra som skapade det stora intresse jag har för brittisk fotboll. Man såg med stor spänning fram emot lördagarna när man fick sätta sig framför tv:n med en påse godis, saft eller i bästa fall en läsk och följa matchen. Då 1969 han jag hela 50 öre i veckopeng, men det räckte till en godispåse. Det fanns ju ett öres. När jag brukar berätta detta för grabben tittar han på mig som om jag vore från en annan planet. Det var ljuva tider det.
För mig var detta en verklig kulturgärning.
Den helt sjukt bra tidningen Stopper kör 2 specialnummer om tipsextratiden...
http://www.fotbollsrepubliken.se/
Skicka en kommentar