Jag minns honom allra mest från 1990-talets tidiga år då han rev och slet i Leeds Uniteds anfall.Även från tiden i Portsmouth och West Ham under samma era.
Lee Chapman har mer klubbar än så på sin meritlista. Den förra anfallaren som idag är 50 år gammal föddes i Lincoln 1959 och inledde karriären i Stoke 1978. Under fyra säsonger skulle det komma att bli 99 matcher och 34 mål för The Potters innan flyttlasset gick vidare till Arsenal 1982. Här såddes embryot till det som skulle komma att bli något stort. En hård och profilstark anfallare tog steget in i finrummet och fick blickarna på sig. Bland annat som dynamisk anfallare i Sheffield Wednesday.
Under åren på Hillsborough skulle Chapman komma att bli en omtyckt lirare med känsla för mål och attityd. Mellan 1984-1988 blev det 63 mål på 149 matcher för Hillsborough-klubben.
Chapman blev en kultfigur i staden och saknades stort då han flyttade vidare till franska Chamois Niortais. Rastlös som få så tog det inte lång tid innan Chapman var tillbaka på engelsk mark. Brian Clough ansåg att Chapman passade bättre i hemlandet och värvade honom 1988 till Nottingham Forest. Två år, 48 matcher och 15 mål senare var det dags för det som skulle få undertecknad a
tt minnas honom mest. Leeds-tiden. Chapman gjorde 62 mål på 137 matcher mellan 1990-1993. Ett sådant register kan tyckas vara tillräckligt motiv för en landslagsplats. Så enkelt var det inte. Graham Taylor, förbundskapten under denna tid, valde att satsa på spelare från södra England. Chapman fick därför aldrig göra en A-landskamp men däremot en B-landskamp. Färden gick vidare. West Ham som sagt och Portsmouth. Fjorton klubbar under karriären och två utlandsäventyr. Förutom tiden i Frankrike så avslutade faktiskt Chapman sin karriär i Skandinavien. I norska Strömsgodset blev det 1996 fem matcher innan Chapman lade skorna på hyllan. Idag driver han restaurang och pubverksamhet på flera ställen i England med sin fru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar