Styrkan sitter i håret.

Hur skall vi annars, såhär 20 år senare, försvara och förklara de frisyrer som Chris Waddle visade upp under 80- och 90-talen? Den styrkan gjorde honom i alla fall till en underhållare på fotbollsplanen. Och han var en av de som definierar det som jag förknippar med den tid då jag fastnade för den engelska fotbollen. Att han sedan hade den goda smaken att representera Tottenham Hotspur Football Club samt lira i Frankrike gjorde det inte sämre.

Chris Waddle föddes 1960 i Felling, Gateshead, i nordöstra England. Han inledde sin professionella fotbollskarriär i Newcastle, 1980. Och den karriären skulle inte avslutas förrän 22 år senare, i den inte så värst kända klubben Worksop Town.

Waddle hann med en del under de dryga 20 åren. Bland annat:

62 landskamper.

VM-semifinal med England, 1990.

FA cup-final med Tottenham 1987 och med Sheffield Wednesday 1993.

Fransk mästare med Marseille 1990, 1991, 1992.

Europacup-final med Marseille 1991.

Han var en elegant på sin kant (ofrivilligt rim). En artist som gjorde att man såg fram emot matcher och gillade att se de lag han spelade för.

Vi svenskar kan glädjas åt att Waddle sågs som arvtagare till en viss Roger Magnusson, som har ikonstatus i Marseille. Magic Chris, var namnet som man gav engelsmannen i södra Frankrike.

Om vår yttermittfältare bara hade haft bättre smak för frisyrer och barberare, så hade ikonstatusen säkerligen inte varit lika stor. Något som vi alltså kan skriva ner under "ofrivillig ironi".

Njut ett par minuter av detta >>>