De små hundarna skäller alltid högst, säger talesättet. I fotbollens värld stämmer detta inte överens med varken talesättet eller verkligheten. Rubriktjuvarna på sportsidorna är alltid toppklubbar. I synnerhet då det handlar om övergångar.
Småklubbarna får notiser och sensationella nyhetsinslag om de mot förmodan snuvat en annan klubb på en talang, lyckats binda upp någon eller gjort något annat häpnadsväckande på transfermarknaden.
Småklubbarna får notiser och sensationella nyhetsinslag om de mot förmodan snuvat en annan klubb på en talang, lyckats binda upp någon eller gjort något annat häpnadsväckande på transfermarknaden.
De fyra stora klubbarna i Premier League och en kvartett från både Spanien och Italien stjäl alla rubriker om övergångar. Som om det vore något kungligt hov.
Pengar är makt och i den atmosfären har även nyrika klubbar dansat upp i hovet. Man skulle kunna se Manchester City som en narr i sammanhanget. Jag nämnde det häromdagen om deras transferspekulationer och förundras varje gång över att de sväljer så mycket luft och självförtroende att de tror de kan utmana makteliten om stjärnspelare.
På senare tid har dock värvningscirkusen börjat blåsa åt andra hållet. Nu verkar det inte ”inne” att flytta över Engelska Kanalen och bosätta sig i Storbritannien och ha denna ögrupp som arbetsplats. Tvärtom så ser jag mer och mer om en sorts brandskattning av spelare i exempelvis Arsenal som en efter en verkar vara på väg över till Spanien respektive Italien.
Maktskifte på gång? Nu är inte detta någon hov-tidning eller rojalistisk skvallerblogg. Men efter att ögnat igenom de senaste dygnens ”gossips” på diverse nyhetsankare så inser jag att storhetstiden i Premier League kanske håller på att ta en vändning? Chelsea får inte handla spelare efter sin regelvidriga värvning av Gael Kakuta 2007. Liverpool plågas av intriger mellan ägare och manager och Manchester United ser svagare ut än på många år.
Är det ett regimskifte i fotbollsvärlden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar