Jag kände med de dryga 7,000 åskådarna igår på Ricoh Arena i Coventry. Jag delade deras glädje och sorg under 90 minuter och i synnerhet på övertid. Första halvlek var det svårt att se vilket av lagen Coventry och Portsmouth som var ett Premier League-lag. Stundtals kunde man tro att hemmalaget spelade en serie högre upp.Leon Best frälste fansen på de glesa läktarna i första halvlek.
Jag trodde Colemans himmelsblåa krigare skulle skrälla. Det brukar hända i FA-Cupen. Den annars så duktiga Stephen Wright satte stopp för det. Försvararen lyckades nämligen med bedriften att nicka in en boll i eget mål i sista minuten. Inte nog med det, sydafrikanen Aaron Mokoena gjorde i förlängningen det mål, sitt första i Pompey, som tog Avram Grants gäng vidare i samma turnering som man vann 2008. Hade hemmalagets supportrar sorg och depression efter matchen så måste Stephen Wright ha kännt sig ungefär på samma sätt som varenda Gaisare gjorde den 24 maj 2009 då grönsvart i matchens slutminuter hemma mot Kalmar FF tappade en stabil 2-0-ledning till oavgjort. Apatiska ansikten överallt och totalt uppgivenhet. Det gör ont i själen att beskåda en sådan tillställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar