No one likes him - Warnock don´t care

Queens Park Rangers manager Neil Warnock är en av ledarna inom den engelska fotbollen som varit mest i blåsväder under sina år. Den 62-årige managern har genom åren gjort sig ökänd för att bråka med domare, managerkollegor och skapa rubriker efter att ha gått supportrar på nerverna.
Sheffieldfödde Warnock är United-supporter sedan barnsben. Detta blev Bury och dess supportrar varse om på riktigt då Warnock 1998 presenterades som klubbens nya manager. Till presskonferensen kom Warnock nämligen iklädd en Sheffield United-slips. En ettårig kamp mot supportrarna kunde därmed ta sin början. Just Sheffield är något som Warnock är ett med. Warnock berättar i sin självbiografi "Made In Sheffield" bland annat om storgrälet med skådespelaren och Blades-supportern Sean Bean som efter en match 1998 rusat in till Warnocks kontor och inför ögonen på Warnocks familj skall ha anklagat managern för nedflyttning. Warnock tog aldrig detta utan hamnade i ett mindre handgemäng med den folkkäre Bean. I en tid då Blades inte rosade fotbollsmarknaden och Warnock fick ta kritiken så kan ni ju bara ana vems sida som Sheffield ställde sig på.

Domare är även något som Warnock hamnat i luven på genom åren. Ett flertal sådana där många av dem varit och är toppnamn inom sitt yrke.
Warnock har under åren gjort sig känd för sin martyrroll då hans olika lag förlorat. Detta har inte minst Graham Poll och David Elleray fått erfara då dess anklagats för att vara partiska med motståndarna. Till Elleray skall Warnock ha sagt; "-Din flintskalliga idiot" efter att Elleray och Warnock inte delat samma åsikter. Hans vassa tunga och fysiska tillvägagångssätt har medfört hårda restriktioner från FA där böter och avstängningar varit överhängande. Warnock har dock aldrig tagit tillbaka något. Han har alltid sett sig som ett offer.
Ironisk nog är Warnock själv licensierad domare men inte för den högsta ligafotbollen. Detta mycket på grund av sitt hetsiga humör och sin kontroversiella stil.

Är det lönlöst att bråka med högre instanser så har det alltid varit en annan femma med att hugga på folket under sig. Flera spelare har råkat i onåd hos Warnock genom åren. Peter Swan var en spelare som råkade ha Warnock som manager både i Plymouth och Bury. Swan tröttnade på Warnocks psykningar och kallade sin manager för det nedsättande ordet "prick". Frysboxen direkt för Swan och där blev psykningarna inte direkt färre. Den finska landslagsmannen Shefki Kuqi har sina minnen från Warnock under sin tid i Palace. Kuqi gestikulerade mot publiken i en match och blev direkt inkallad till Warnock efter matchen där han snabbt fick veta att han blivit transferlistad på grund av tilltaget.
Andra spelare, motståndare, har fått höra både det ena och det andra genom åren. El Hadji Diouf spelade en match för Blackburn mot QPR och fick efter matchen höra att han var "en äcklig liten råtta. En otäck liten person".
Derby Countys Michael Johnson är en annan spelare som Warnock har en oplockad gås med. De bägge rök ihop säsongen 2005/06 då Warnock var manager i Sheffield United. Som två brunstiga tjurar stod duon panna mot panna och skällde på varandra innan folket runtomkring fick skilja hetsporrarna åt.

Warnock vet därmed hur man skall skaffa sig ovänner. Han har lika många fiender på plan som bredvid sig i motståndarnas bås. Motståndarmanagers likt Nigel Worthington ger inte mycket för Warnock. Nordirländaren Worthington vägrade bland annat att ta Warnock i hand efter en match för några år sedan vilket resulterade i att Warnock blev vansinnig och körde upp två fingrar i Nigels ansikte. Mick Jones är en annan, Warnocks förre assisterande i Plymouth var en nära vän under många år tills Warnock en dag skällde ut Jones öppet inför noter. Det hela resulterade i att Jones och Warnock slutade prata med varandra på flera år.
Warnocks managersfiender genom åren är många. Gerard Houllier, Joe Kinnear, Wally Downes och Gareth Southgate är bara några i raden av ledare som konfronterats av Warnock.
En karismatisk på gränsen till psykotisk personlighet men ack så underhållande för fotbollsscenen. Vad hade engelsk fotboll varit utan sådana ledare och personligheter?