TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

måndag 19 december 2011

Lights! Camera! Action!

Det är alltså jag som är det senaste tillskottet till det svenskspråkiga slagskepp i den brittiska fotbollsvärldens blogosfär vi alla känner som The Langham Court.
Jag kommer att gå loss på brittisk musik, stil, kultur, influenser och allt däremellan. Jag tackar för förtroendet, och hoppas ni finner mina inlägg givande. Tanken är väl att blanda det obskyra med det välkända... Eftersom jag känner mig själv vet jag dock att det kan bli väl nördigt ibland, så feedback tas gärna emot.


This is England '88 är den tredje delen i Shane Meadows serie. De tre episoderna, á 50 minuter/st., visades på Channel 4 förra veckan, och är i mina ögon det bästa herr Meadows har producerat. Ungdomarna från Leeds-trakten vi lärt känna har blivit två år äldre, och borta är det barnsliga och glättiga. Kvar är ett brittiskt drama av yttersta prima kvalitet. Det känns så äkta så man kan lukta miljöerna. Visst finns det partier som inte är så bra, men även solen har sina fläckar.

Något av det första jag reagerade på var Shauns
CUD-flyer ovanför sängen. En så perfekt detalj! Detta var året det började röra sig för Leedsbandet.

Gruppen bildades 1987, enligt rykte efter att man hittat ett trumset i en container, och det spelades snabbt in en demotape. Denna visade sig bli så bra att legendaren John Peel spelade in en session med en gång, utan att dom någonsin egentligen släppt något på riktigt. Man signades snabbt på The Wedding Presents eget bolag, Reception, och släppte samma år sin första singel; Mind the gap. CUD var ett rätt kreddigt band, men slog aldrig igenom hos de stora massorna. Topplacering på singellistorna var nummer 24 med låten Rich and strange, 1992.

Bandet började någonstans i gränsvärlden mellan postpunk och indie, med inslag av funk, och utvecklades senare som så många andra band från nordvästra England mot mer en dansinfluerad musik som senare kom att falla under det vida begreppet Madchester.
Man kan sätta hur många etiketter som helst egentligen. Den enda etiketten som egentligen spelar någon roll är att det svänger på ett eller flera plan.

CUD - Slack Time (1988)


CUD har gett oss mängder med fantastiska låtar. I Spiteys öron är dock Purple love balloon svårslagen. Tyvärr hittar jag inte någon vettig youtube-video, så ni får hålla till godo med följande från bandets återföreningsturne 2010.

CUD - Purple Love Balloon (Live 2010)

Inga kommentarer: