Claudio Ranieri - En milstolpe i Chelseas historia!

Claudio Ranieri kom efter fem år tillbaka till Stamford Bridge.

Denna gången som en förlorare.

Men av hemmasupportrarna hyllades han som en vinnare. Med stående ovationer och hyllningar tackade Chelsea publiken den tränare som var med att bygga upp ett storlag.

58-åriga Claudio Ranieri är mannen som till stor del är en av de som tagit Chelsea dit dem är idag.

Som överhuvud i Chelsea från den 18 september 2000 till den 31 maj 2004 fick Ranieri jobba hårt för att få bukt med språket. När han kom till Londonklubben från sin dåvarande arbetsgivare Atletico Madrid, kunde han bara tala begränsad engelska men lyckligtvis hade klubben några få som kunde tala både italienska och spanska och som kunde hjälpa honom att översätta. Hans första säsong var en tid av förträffliga resultat och Chelsea nådde sjätte plats i ligan och en välförtjänt plats i Uefacupen.
Ranieri jobbade hårt för att förnya laget sommaren 2001 och ändrade om mittfältet totalt genom att värva Frank Lampard från West Ham United, Emmanuel Petit och Boudewijn Zenden från FC Barcelona och Jesper Grønkjaer från Ajax Amsterdam, och även William Gallas från Olympique Marseille för över 30 miljoner pund. Han fick, hur som helst, mycket hård kritik för att ha sålt fansens favoritspelare Dennis Wise och för det faktum att Chelseas resultat i ligan inte förbättrades särskilt mycket med ännu en sjätte plats, men de nådde FA-Cupfinalen trots att de förlorat 2-0 mot Arsenal.
Den 31 maj 2004, efter nästan ett av spekulationer, blev han äntligen fri från sina tränaruppgifter i Chelsea och hans jobb gick till portugisen José Mourinho som hade lett FC Porto till europeiska framgångar med seger i UEFA-Cupfinalen 2003 och Champions League-finalen 2004.
Ranieri publicerade i september 2004 en bok med titeln ”Proud Man Walking”, om sitt sista år som tränare i Chelsea. Alla vinster gick till Great Ormond Street Sjukhus i London.

Ranieri tog istället över tränarrollen i Valencia 2004. Ett år fick han på sig att bevisa sina kunskaper. Då laget blev utslaget ur Uefacupen i matcherna mot Steua Bucharest brast styrelsens förtroende. Ranieri fick sparken.

Ett sabbatsår senare skrev han på för Parma för att där endast stanna ett par månader innan Juventus erbjöd homom jobbet.

Som manager för Juventus fick han igår se sig besegrad trots ett mycket duktigt försvar med svensken Olof Mellberg i fokus stundtals. 1-0 till Chelsea och ett bra utgångsläge för returen i Turin.

Från superlöfte till utlånad svikare!

Nämn Wayne Routledge namn för en supporter till Cardiff så lär du få en ilsken blick mot dig. Från att suttit i Aston Villas frysbox till att ha blommat ut, fått självförtroendet tillbaka och börjat prestera som utlånad till Cardiff, så gjorde han valet att svika Cardiff,lagkamraterna och fansen för att skriva på för nyrika Queens Park Rangers där det enda motivet till flytten var högre lön.
24 åriga högermittfältaren Routledge inledde 2001 sin karriär i Crystal Palace där han gjorde så bra ifrån sig att Tottenham 2005 kontaktade Palace för att värva Routledge.
I Tottenham fick han holländaren Martin Jol som manager och var delaktig i det lag som kom att bli det mer intressanta och unga Tottenham, något som tidigare varit ett okänt begrepp då man talat om Tottenham. Wayne Routledge var 20 år gammal då Tottenham värvade honom och hans sågs då som ett superlöfte. En spelare som kunde gå hur långt som helst.
Förväntningarna var skyhöga på den 170 centimeter lilla liraren från Sidcut.
Inledningen i Tottenham började dessvärre illa. En fotskada höll Wayne borta från fotbollen en längre tid och då han kom tillbaka så kunde han inte konkurrera om platsen. Spurs lånade istället ut Routledge till ligakonkurrenterna Portsmouth och Fulham.
Självförtroendet var borta och den spelare som Martin Jol värvat 2005 var inte densamma.
Inför säsongen 2008 såg dock Aston Villa och Martin O´Neill potential i Routledge.
En oslipad diamant. O´Neill ville satsa på Routledge och värvade honom till Birminghamklubben. Men återigen fick Routledge se sig besegrad av konkurrens.
Mittfältet i Aston Villa höll mycket hög klass och istället fick Routledge återigen se sig uppsatt på låne-listan.
Championship-klubben Cardiff City drogs med skador på mittfältet och suktade efter en spelare med meriter, erfarenhet och skicklighet. Då man kontaktade Aston Villa om Routledge så tog det inte lång tid innan de båda parterna var överens.
Routledge kom till Cardiff och Ninian Park med hopp om mycket speltid, det lossnade för Routledge och klubben fick snabbt in en ny dimension i spelet.
Cardiff och supportrarna älskade sin mittfältare. Känslorna var ömsesidig från Wayne.
Detta till trots svek han Cardiff. De muntliga löftena var helt glömda då han till sin agent lät meddela alla involverade i Cardiff om flytten via SMS.
”-Jag ville hem till London” är en av de få kommentarer Wayne skall ha sagt till journalister om sin flytt till Cardiffs konkurrenter QPR.
Skall sanningen fram så var det nog snarare lönechecken hos de nyrika QPR som lockade mest.

I kvällens drabbning mellan Cardiff och Queens Park lär det blåsa hett om öronen för Routledge.
Fansen har inte glömt hans svek och buropen lär hagla tätare än 100 pund-sedlarna han har i dagslön.

Darlington försatta i administration!

Darlington försattes i dag i administation och blir den fjärde klubben i League Two som drabbas av poängavdrag denna säsong. 10 poäng blir man av med och faller från 7:e till 11:e plats i tabellen och det kommer bli svårt att nå någon av play off platserna till League One.

Förvaltningen av klubben kommer skötas av Dave Clark från firman Brackenbury Clark & Co och målsättningen är att administationen skall upphöra inom sex månader.

Ordförande George Houghton skyller på olyckliga omständigheter, globala finanskrisen och hoppas att detta är det bästa sättet att få tag i ny ägare.

Fler lag i League Two riskerar samma öde och det sägs att Chester står näst på tur och att det kommer ske inom de närmsta veckorna. Tabellen kan ändras en hel del framöver och ironiskt nog kan klubben som straffats hårdast, Luton med -30 poäng denna säsong överleva tack vare att andra klubbar drabbas.

En oerhört tragisk utveckling, där PL-klubbarna blir rikare och rikare och resten av den engelska fotbollen från championship ner till Conference utarmas och det är hög tid för FA att ta sin ansvar och se till att trenden bryts.

Save the pubs!

39 pubar i Storbritannien stängs varje vecka.
En del av kulturen rasar samman medan omvärlden tyst tittar på.

Gamla anrika pubar byter skepnader till moderiktiga och hippa caféer och restauranger med marmorgolv och själslös inredning. Engelsmännen har fått nog.

http://www.savethepub.co.uk/

Jiddra inte med Bellamy!

Den ena svingade golfklubbor omkring sig under en träningsturnering i Portugal så att folk fick ducka, medan den andra ringde hem till mamma och frågade vart någonstans staden Manchester låg.
Manchester Citys anfallspar Craig Bellamy och Robinho skapade rubriker långt innan duon signade för City.
Nu har en dust de båda emellan blossat upp.
Hetsporren Bellamy anklagade brassen Robinho för att vara ”en latmask”.
Robinho svarade med att sur och grinig försöka sig på en utfrusning av lagkamraten.
Inget som biter på Bellamy.
”-Couldn´t care less” blev uttalandet om hur han tog Robinhos reaktion av uttalandet.
Det är rätt Bellamy, stå på dig. En sådan som Robinho spelar där de rätta pengarna finns.
Även om han inte är belevrad inom geografi så tycker man ändå att pojken skall kunna hålla koll på en så pass känd stad som Manchester.
Gnällspikar finns det gott om inom fotbollen.
Det finns en till i Manchester, i stadens rödsvarta lag.
Han pratar samma tungomål som Robinho och faller lättare än en fjäder.
Ronaldo och Robinho hade passat ihop.
Hade dessutom det varit United istället för City som hade uttalat intresse för Kaka så hade den killen idag spelat för klubben.
Ett helt lag med fjollor.
Jippie!

Släkten är värst medan andra tappar taget!

Det ser inte ljust ut för Millwall. Tvärtom.
Det som började så bra under hösten har nu tagit en helomvändning.
Motgångarna kommer ikapp med tabellraset.
Hade Jacketts grabbar en direktuppflyttning till The Championship som mål innan jul så är det istället en play-off plats man får kämpa för nu.
Efter helgens förlust mot Brighton hemma på The New Den så saknades något.
Laget är rörigt och många delar fungerar inte alls.
Nyförvärvet från Stoke, Pericard, skall under sina inlånade 93 dagar få fart på det som stoppade upp då Tresor Kandol tappades till Charlton.
Mycket av The Lions framgångar i höstas berodde på Tresor Kandol.
Kandol som var på lån från konkurrenten Leeds gjorde 8 mål på sina 22 matcher för klubben och stod för styrka och tyngd i Millwall.
Kan Pericard axla den manteln?

På tal om Kandol så skall det sägas att han även är kusin till den forna Newcastle och Portsmouth anfallaren Lomana LuaLua. LuaLua har även en bror, Kazenga LuaLua, som spelar i Newcastle och en annan kusin, Yala Bolasie, som till vardags spelar i The Championship med Plymouth Argyle.
Släkten är värst då Kongo representerar det engelska ligasytemet.

En serie över Millwall, i The Championship, huserar Wolverhampton i toppen av tabellen.
Detta har klubben gjort sedan säsongen drog igång.
Gör man det så länge till?
Den första förlusten på länge kom mot Coventry för ett tag sedan.
Manager Mick McCarthy och hans grabbar har efter det spelat ostabilt och osäkert.
I helgens toppmatch mot Cardiff såg det ut som att gästerna från Wales skulle plocka hem de tre poängen. Då matchen var slut fick man dela på poängen.
Den haltande tabellen, Wolves med 34 matcher spelade på första plats och Cardiff på sjätteplats med 30 matcher spelade, är misstolkande.
Som tur är för Wolves så har även Birmingham på andra plats vacklat på sistone.
Vinner Cardiff de fyra matcherna som man har mindre spelat så har man lika många poäng som serieledande Wolves. Isåfall har man också ett gyllene läge att ta sig upp i Premier League. Cardiff skapar isåfall historia eftersom klubben aldrig tidigare har spelat i den högsta ligan.

Förövrigt, är det någon som känner till hur man kurerar sig mot sargade revben?
Smärtstillande tabletter har jag käkat som godis under två dagars tid. Whiskyn biter inte längre och tanken att svälja en karta med plåster har slagit mig.
Jag är mer handlingsförlamad än tidigare. Som tur är så skriver jag inte med revbenen.
Det hade blivit lite jobbigare då.

Ett hån mot den engelska fotbollspubliken!

Detta brev skall ha skickat från säkerhetsansvariga Sue Watson i Middelsbrough FC till utvalda Middelbrough supportrar innan matchen mot West Ham i lördags.
Hela konceptet är ett hån mot den genuint intresserade fotbollspubliken i England och ett ytterst bevis på att den moderna fotbollen slukar sina antagonister, läs fotbollssupportrar, så fort man inte gör som etablissemanget vill att dem skall göra.
Dubbelklicka på brevet och läs den sorgliga historian.

Det värmer i februari!

En flaska whisky,några öl och vinst med 9-4.

GAIS bortaseger mot Tjust IF betydde kvalplats till Elitserien, en rejäl fylla och en glädje som hade fått SvFF att svettas blod.

Jag ger inte mycket för bandy men i dess miljö kan man leva ut som på gamla dagars fotbolls-Sverige.

Se och lär Lagrell.

Detta är kultur!

I avsaknad av stil!

Aftonbladet hade ett större inslag i början av november 2008 där man utsåg den fulaste fotbollströjan någonsin i engelsk fotboll. Arsenals gulvarta var en sådan som lätt kunde framkalla ett epileptiskt anfall. Även Hull och Chelsea hade tröjor som hade fått hyn att knottra sig. Anskrämliga och totalt i avsaknad av stil.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportchansen/article3703060.ab

Efter lite research så har jag funnit mer tröjor ifrån det engelska ligasystemet där tillverkarna av stället antingen varit blinda eller haft något allvarligt synfel.

Bristol Rovers 1992/93

Huddersfield 1991/92

Walsall 1991/92

Carlisle 1995

Jimmy Bullard missar resten av säsongen

30 årige Bullard är Hulls dyraste värvning någonsin, han kostade klubben 5 miljoner pund när han köptes in i förra månaden och det är en enorm summa för en klubb som Hull.
Bullard hann spela 37 minuter med Hull innan man upptäckte en ledbandsskada i knät och nu missar han resten av säsongen. Under tiden i Fulham var Bullard borta 16 månader (sep 2006-jan 2008) på grund av en skada i samma knä som nu men då gjorde Bullard bejublad comeback och bidrog starkt till att Fulham klarade sig kvar i PL förra säsongen.
Klubbens ordförande, manager, investerare och supportrar är oroade att Bullards karriär nu kan vara över och att klubben därmed slängt pengarna i sjön.
Fulham däremot är antagligen rätt nöjda med försäljhningen.

Kvinnor förstår det här med tips.Eller?

Hur gör man för att få in 13 rätt på Stryktipset?

Den tanken har jag haft sedan första gången jag fyllde i en tretton matchers rad.

Vad krävs för att man skall bli den lyckliga miljonären?

Tur? Skicklighet?

Eller bara en jävla massa flax?

Min fru kan vara rätt duktig på detta med att tippa. Inte för att hon är vidare insatt i tabeller och resultat, utan istället för att hon tippar med känsla och kvinnlig intuition.

Är en match bombsäker, exempelvis Manchester United hemma mot Swansea i FA-Cupen, så kan hon tippa på Swansea just på grund av namnets skull. "Det är ett gulligt namn" kan man få till svar då man ifrågasätter hennes idiotiska tippning. Att sedan United hade besegrat Swansea i 9 matcher av 10 är en helt annan femma.

Här går hon även på vilka städer,vilka lag hon känner igen och vilka tröjfärger lagen har.

Då man själv likt en slav under tabellen med full koll på statistik,bortasegrar,avstängda spelare och allt annat som anses vara nödvändigt, endast efter 90 minuter kan få ihop 9 rätt så kan hon lite lätt, utan att ha tippat, säga "vad var det jag sa, Crystal Palace vann. Ett kristall palats är ju faktiskt finnare än en svart pool (Blackpool)

Humor och ironi? Båda delarna.

Då en sådan tipsrad slår igenom, för det lär den väl någon gång göra, då skall jag skatta mig lycklig för hennes så kallade intuition. Förmodligen lär det väl inte hända under min livstid.

Veckans League One-omgång!

Manager Graham Turner vrålade ut sin lycka efter att domaren blåst av matchen.
Publiken på Edgar Street var lyriska.
Matchen som alla väntat på sedan uppflyttningen från League Two 07/08 hade man nu gått segrande ur. Hemmalaget Hereford hade slagit storlaget Leeds med 2-0.
Matchens största hjältar var Jennison Myrie-Williams som i den 39:e minuten gjorde 1-0 för att sedan spädas på med 2-0 i den 63:e minuten av anfallaren Febian Brandy.
Den lilla anfallaren Brandy, 20 år med sina 165 centimeter över havet är en av alla spelare som Manchester United har spritt ut i Storbritannien genom utlåning.
Jennison Myrie-Williams är även han inlånad från Bristol City.
Segern innebär att Hereford, som ligger på nedflyttningsplats, får ett bättre läge till att ta sig ovanför strecket. Två matcher mindre spelade och tre poäng mindre än Leyton Orient som ligger strax över strecket. Med kämparglöd och jävlaranamma så kan laget som ligger ett stenkast från Wales, åter spela i League One nästa säsong.
Igår kväll blev de inlånade Myrie-Williams och Brandy en anledning till fest. Frågan är om det blev mer än en cognac efter matchen?

Värre är det med Leeds. Det pendlar mellan hopp och förtvivlan varje match.
Ingen stabilitet för fem öre. Jag lider med hela klubben och dess supportrar.
Vid en seger igår hade klubben haft 51 poäng, alltså en poäng mindre än den sista play-off plats laget Millwall. Man greppar inte de strån som sticks ut.
Källor i England förtäljer att laget och styrelsen lever på namnet Leeds och inte på att prestera på planen. Hade man gjort det så hade, trots ekonomin, laget spelat högre upp i seriesystemet.

På Victoria Park i Hartlepool tog The Monkey Hangers emot serieledarna Leicester.
Det blev en match med både färg och kortlek.
Sju gula kort och två straffar. Howard tvåmålsskytt för Leicester medan Porter och Monkhouse gjorde hemmalagets. Den sistnämnda kvitterade på övertid.
Den som jublade högst efter matchen var manager Chris Turner i Hartlepool som såg sina spelare som heroiska hjältar medan Leicesters dito mer ville klaga på domaren.
Det komiska i det hela är hemmalagets målskytt, mittfältaren Andy Monkhouse.
Då Hartlepool i historien gjort sig kända som Monkey Hangers (på grund av myten att folket i staden hängt en fransk apa på stranden under ett krig länderna emellan för trehundra år sedan) så har Andy Monkhouse spätt på öknamnet på grund av sitt namn sedan han signat för klubben 2007. Monkhouse har av fans och lokal media även fått smeknamnet ”Monkmanaman” efter sin spelstil som påminner om den gamla storspelaren Steve Mcmanaman.

21 mål på 29 matcher. Ytterst imponerande statistik. Bristol Rovers målkung Rickie Lambert ser ut att gå en lysande framtid tillmötes. Mål i gårdagens vinst hemma mot Yeovil med 3-0 ökade på skytteligaledningen. Frågan är om Lambert spelar kvar i Rovers nästa säsong?

Övriga resultat i League One 17 februari:
Millwall-Swindon 1-1
Southend-Crewe 0-1
Stockport-Cheltenham 1-0
Tranmere-Peterborough 1-1

Det var bättre förr!

En del engelska lag är mer än andra förknippat med barndomens tipsextra-sändningar.
Då det oftast plingade till i rutan och lag som Ipswich, Luton och Port Vale titt som tätt sändes. Nu är jag inte direkt jättegammal men ändå inte särskilt ung. Jag är född i gråzonen mellan mitten av 1970-talet och slutaet av det decenniet.
Trots detta har en mängd lag åkt upp och ner i seriesystemet.
Likväl som att lag som Halmia,Åtvidaberg och Degerfors ligger många äldre svenskar om hjärtat så finns det ju de engelska lag man minns från förr som än idag har mycket anhängare trots att nutidens lag långt ifrån håller samma klass. Jag syftar på Wolverhampton och Nottingham i synnerhet och lag som Sheffield Wednesday, Queens Park och Ipswich allmänhet.

Luton är ett lag som jag minns extra av från åren då man frenetiskt satt framför tv:n och kollade på lördagsmatcherna med Oldsberg. Dansken Lars Elstrup spelade, Mick Harford var en fruktad anfallare,John Moore avlöste David Pleat som manager och Luton var ett vanligt lag att följa från Kenilworth Road.

Av någon märklig anledning så minns jag en ligacupfinal från 1985/86 då Oxford mötte Queens Park Rangers på Wembley.
Oxford med stjärnspelare som Trevor Hebberd, Jeremy Charles och Ray Houghton var sina motståndare övermäktiga och segern var given.
3-0 till Oxford som på den tiden var ett respekterat lag i ligan. Ett helt hav av blågula supportrar firade segern medan jag själv satt och festade ur min lördagsgodispåse samtidigt som jag sög i mig resterna av en apelsin Festis i den gamla hederliga pyramidförpackningen.
Jag minns managern Maurice Evans och hans segergestikuleringar i den tidens moderiktiga kostym.

Så vad gör de bägge lagen idag?
Ja, Oxford ligger på nionde plats i The Conference, har ny manager och vann sin senaste match i lördags mot Barrow med 3-0. Samma resultat som för 23 år sedan i cupfinalen mot QPR, fast med helt andra förutsättningar. Några supportrar i utlandet under 40 år har man inte särskilt många och dagarna då man slogs mot de bästa är historia och passé.
För Lutons del ser det inte bättre ut än att klubben ramlar ur League Two med dunder och brak. Med minuspoäng på grund av sin ekonomi så är det ett hopplöst fall. Besvikelsen är total och jag lider med klubbens supportrar.
De spelare som är något att ha kommer att fly klubben innan man rasar ner i The Conference.
På lite mer än 20 år har en anrik klubb som Luton hamnat i en sådan här allvarligt besvärlig situation som egentligen borde vara förbjuden. Hade man kunnat K-märka fotbollsklubbar så hade lag som Luton och Wimbledon (R.I.P) varit högaktuella för ett sådant projekt.

Ibland kan jag faktiskt hålla med de bakåtsträvare som säger att det var bättre förr.
Fråga bara anhängarna till Luton och Oxford.

Kenilworth Road i slutet av 1970-talet.

Nivåskillnader!

Arsenal gjorde vad som förväntades och krävdes. Man tog sig vidare till femte omgången i FA-Cupen och det efter en storvinst hemma mot Cardiff.
Eduardo gjorde två mål i sin comeback då Cardiff krossades med 4-0.
Cardiff som är ett topplag i The Championship hade aldrig någon chans att kunna utmana Arsenal som lade in några extra växlar.
Cardiff har ett bra spel och flyt i andra divisionen, det flytet fanns inte igår. Det var Arsenal för hela slanten. Då insåg man vilken nivåskillnad det är på Premier League och The Championship. Riktigt stor skillnad.

Många i England säger att Linfield, giganten i nordirländska ligan, knappt skulle klara av en säsong i League One. Jag funderade på saken och jämförde lite med den skotska.
Celtic och Rangers hade lätt kunnat stadga sig i Premier League men inte som topplag.
Hearts,Aberdeen och Hibernians hade hållt hög Championship standard.

Frågan är då hur svenska klubbar hade klarat sig i England?
Max tre klubbar, kanske endast två, hade klarat en säsong i högsta ligan.
Klubbar med stark ekonomi,mycket publik och med rutin.
Undre halvan av Allsvenskan hade gjort sig i The Championships undre halva. Om ens det.
Lag som Cardiff,Wolverhampton och Birmingham hade kunnat utmana om guld ifall de hade spelat i Allsvenskan.
Jag såg Leeds-Millwall förra veckan och deras möte i League One.
Ett möte som påminde om en match mellan GAIS och Trelleborg.
Mycket felpass, fysiskt och ruffigt. Ingen charmfotboll men äändå effektiv.
Millwall hade kunnat ställa till mycket oreda i Allsvenskan.
Ur många olika avseenden också för den delen.

Skillnaderna mellan att ligga i toppen av Premier League och i botten av League Two är ofattbara. Som att ställa svenska mästarna mot ett gäng från korpen.
På alla nivåer.

Det senaste från England!

*Charlton tog sista chansen att klara sig undan nedflyttning till League One i helgens match. Trots straffmiss av Nicky Bailey vann man mot Plymouth med 2-0 efter mål av Therry Racon och nämnde Bailey. Det är hela sju poäng upp till säker mark och resten av säsongen kommer bli en kamp för att klara sig kvar. Ett annat glädjeämne är publiksiffran, över 21000 hade sökt sig till The Valley denna kalla lördags eftermiddag.

*Även Bournemouth kämpar för överlevnad (på flera plan) och tog en mycket viktig seger hemma mot Accrington Stanley i lördags. Matchens enda mål prickades in av egna produkten Brett Pitman när endast fyra minuter återstod av matchen. Man startade säsongen med 17 minuspoäng men nu är det bara fem poäng upp till lagen ovanför nedflyttningsstrecket och med 16 matcher kvar ser det trots allt rätt bra ut. Bara att hoppas att ekonomin inte sätter mer käppar hjulet i form av ytterligare minuspoäng.

*Trots mängder av skador i Arsenal och 9000 medresta fans var Cardiff helt chanslösa i omspelet på Emirates Stadium i går kväll. 0-4 slutade matchen och hade det inte vart för inlånade målvakten Tom Heaton hade förlusten blivit mycket större.
Eduardo var tillbaka efter sin svåra skada och gjorde två mål för Arsenal. Övriga gjordes av Robin van Persie och danske Nicklas Bendnter.

*Sångaren Robbie Williams kommer inte satsa några mer pengar i League Two klubben Port Vale. Williams blev störste aktieägare i februari 2006 men enligt ordförande Bill Bratt är det inte aktuellt för sångaren att investera mer pengar i klubben. Ryktet tog fart efter att Williams sågs på senaste matchen borta mot Brentford men enligt Bratt var han där enbart i egenskap av supporter till laget. Port Vale har haft tungt med ekonomin sedan man slapp tvångsförvaltningen 2003 och letar efter investerare som kan lösa problemen.

*Tottenhams Roman Pavlyuchenko har svårt att anpassa sig till livet i England. Enligt diverse medier ogillar han maten, kvinnorna, domarna och tv kommentatorerna. En inte alltför vågad gissning är Roman lämnar London i sommar och att Tottenham förlorar en hel del pengar.

Pissa,pissa på,pissa på.... Sunderland!

Frågar du en Newcastle-supporter så är det ett givet val att tömma blåsan på Sunderland.

Så djupt rotat att det sitter i huden.

Fanatism? Nä, i mina ögon är det humor och ironi!

Keep it up!

Toby Gers! - Bland kiltar och Bravehearts!

Signaturen Toby Gers är vår nya krönikör här på TLC och kommer hädanefter att titt som tätt lägga ut texter och information om fotbollen i Skottland och livet kring dess arenor.
Först ut är en redogörelse av gårdagens derby i Glasgow.
Texten kom in lite sent till oss så den är en smula inaktuell, men fortfarande läsvärd!
Håll till godo!

Old Firm

Kanske det hetaste derbyt i världen utspelade sig för tredje gången denna säsong på Celtic Park i Glasgow tidigare denna dag. Det tredje mötet klubbarna emellan denna säsong slutade mållöst efter en ganska trist sammandrabbning de två Old Firm-klubbarna emellan.
Rangers kom till Celtic Park med förhoppningar om att ta över serieledningen från antagonisten Celtic. Två poäng skiljde lagen åt innan dagens möte var ett faktum, två poäng skiljer även efter en ganska händelselös tillställning på Celtic Park.Även på läktarna verkade det ovanligt lugnt, detta möte brukar ju annars generera i att atmosfären på arenan är kolossalt hög. Stämmningen var oerhört matt och avspeglade matchen ganska bra och dem som faktiskt tände till emellanåt och hördes mest var dem i kraftigt numerärt underläge, nämligen Rangersfansen. Kanske inte så konstigt iom. att dem allt som oftast brukar sjunga ut Celtic både på Ibrox, Celtic Park och även Hampden.Rangersfansen som gång på gång de senaste åren blivit bötfälda för att dem sjunger "fel" ramsor, man får tydligen inte sjunga om vad man vill, har nu bytt orden till att bara sjunga "nana" i de förbjudna ramsorna. Och det funkar lika fint för Celticfansen vet ju exakt va det är för ramsor samt originaltext och blir lika uppretade ändå. Humor.Sammanfattningsvis så var det inte en match som kommer gå till historien, lite halvchanser åt båda hållen. Arthur Boruc gjorde två fina räddningar i andra halvlek och såg till att Rangers inte fick in något mål. Shunsuke Nakamura hade ett farligt frisparksläge i 90:e minuten, men McGregor i Rangersmålet kunde avfärda skottet tämligen enkelt.Som vanligt så kommer det i slutändan handla om dessa två klubbar när säsongen ska sumeras och det kommer nog inte avgöras föräns i dem två sista omgångarna.

Tränarna i fokus!

Tränarna är heta villebråd som alltid i fotbollen.
I synnerhet i England och då speciellt i toppklubbarna.
Efter att José Mourinho lämnade Chelsea så tappade klubben lite av sin stjärnstatus.
Det går inte att komma ifrån. Grant och Scolari är inte i närheten av den glans Mourinho hade och har.
Det erkänner Mourinho själv som den självgoda person han är. Han är övertygad om att han en dag kommer att komma tillbaka till klubben. Förmodligen inte under Romans era. De bägge var oense om mycket.

Liverpools Benitez har även han varit oense med klubbens amerikanska ägare om ett nytt kontrakt.
Förhandlingarna om ett nytt kontrakt för Rafael Benitez gick inledningsvis mycket trögt efter att tränaren insisterat på full kontroll över spelarköp och försäljningar. Spanjoren sägs ha fått igenom detta, och kommer således inte längre att behöva gå via Rick Parry vid transfersituationer utan kan prata direkt med styrelsen
Grunderna i kontraktet sägs nu alltså vara klara, och det handlar om ett 4,5 års kontrakt som skulle ge spanjoren i runda slängar 15 miljoner pund, allt enligt Daily Mail.

Wigans manager och gamla storspelaren Steve Bruce kan komma att hamna i Newcastle. Detta förtäljde The Mirror i helgen och i en intervju med Bruce så skall han ha uttryckt varma känslor för ”The Magpies”.
Då Kinnear är sjukskriven så ligger ansvaret i händerna på de assisterande tränarena i Newcastle.
Ett tungt ansvar och en börda med tanke på den press som ställs på laget från media och supportrar.
Steve Bruce har skapat bra resultat av små medel i både Wigan och Birmingham och jag skulle inte bli förvånad ifall han fick upp Newcastle på benen igen ifall han tillträdde som klubbens manager.

FA-Cupen och Kevin Doyle!

På Emirates tar Arsenal ikväll emot Cardiff i omgång 4 av FA-Cupen. 0-0 slutade matchen på Ninian Park efter ett starkt övertag av Cardiff som kämpade och slet som djur hela matchen. Kvällens match har varit uppskjuten på grund av att vintern lamslog England. Det är därför Arsenal fortfarande är kvar i den fjärde omgången medan Manchester United, Chelsea och Everton i helgen gjorde sig klara för kvartsfinal.
Arsenal lär inte bli lamslagna ikväll. Man går för full maskin och trots att denna säsongen inte varit glädjande så skall kvällens motstånd intebetyda några hinder.
En säker vinst till ”The Gunners” som tar laget till en femte omgång mot skrällgänget Burnley.
En mindre skräll i femte omgången blev även Coventrys 2-2 match på Ewood Park mot Blackburn. Inte något som publik,press och Sam Allardyce hade tänkt sig precis.Omspel i den matchen samt ett par till kryssmatcher.

Readings målspruta Kevin Doyle blev utsedd till Irlands bäste spelare 2008 av the Football Association Of Ireland (FAI). Doyle startade i samtliga landskamper (8) för Irland under året och har nu gjort 22 landskamper och gjort sex mål på dessa. Det är dessutom tredje året i rad som Doyle vinner ett pris från FAI, första var det för årets bäste unge spelare 2006 och därefter årets mål för Irland 2007. I mina ögon har alltid Doyle varit en bra spelare och jag är förvånad över att han aldrig fått chansen i något storlag.

Stilrent från Sergio Tacchini!

Dags att se över din garderob? Sergio Tacchinis vårkollektion är retro så det förslår.