Det var bättre förr!

En del engelska lag är mer än andra förknippat med barndomens tipsextra-sändningar.
Då det oftast plingade till i rutan och lag som Ipswich, Luton och Port Vale titt som tätt sändes. Nu är jag inte direkt jättegammal men ändå inte särskilt ung. Jag är född i gråzonen mellan mitten av 1970-talet och slutaet av det decenniet.
Trots detta har en mängd lag åkt upp och ner i seriesystemet.
Likväl som att lag som Halmia,Åtvidaberg och Degerfors ligger många äldre svenskar om hjärtat så finns det ju de engelska lag man minns från förr som än idag har mycket anhängare trots att nutidens lag långt ifrån håller samma klass. Jag syftar på Wolverhampton och Nottingham i synnerhet och lag som Sheffield Wednesday, Queens Park och Ipswich allmänhet.

Luton är ett lag som jag minns extra av från åren då man frenetiskt satt framför tv:n och kollade på lördagsmatcherna med Oldsberg. Dansken Lars Elstrup spelade, Mick Harford var en fruktad anfallare,John Moore avlöste David Pleat som manager och Luton var ett vanligt lag att följa från Kenilworth Road.

Av någon märklig anledning så minns jag en ligacupfinal från 1985/86 då Oxford mötte Queens Park Rangers på Wembley.
Oxford med stjärnspelare som Trevor Hebberd, Jeremy Charles och Ray Houghton var sina motståndare övermäktiga och segern var given.
3-0 till Oxford som på den tiden var ett respekterat lag i ligan. Ett helt hav av blågula supportrar firade segern medan jag själv satt och festade ur min lördagsgodispåse samtidigt som jag sög i mig resterna av en apelsin Festis i den gamla hederliga pyramidförpackningen.
Jag minns managern Maurice Evans och hans segergestikuleringar i den tidens moderiktiga kostym.

Så vad gör de bägge lagen idag?
Ja, Oxford ligger på nionde plats i The Conference, har ny manager och vann sin senaste match i lördags mot Barrow med 3-0. Samma resultat som för 23 år sedan i cupfinalen mot QPR, fast med helt andra förutsättningar. Några supportrar i utlandet under 40 år har man inte särskilt många och dagarna då man slogs mot de bästa är historia och passé.
För Lutons del ser det inte bättre ut än att klubben ramlar ur League Two med dunder och brak. Med minuspoäng på grund av sin ekonomi så är det ett hopplöst fall. Besvikelsen är total och jag lider med klubbens supportrar.
De spelare som är något att ha kommer att fly klubben innan man rasar ner i The Conference.
På lite mer än 20 år har en anrik klubb som Luton hamnat i en sådan här allvarligt besvärlig situation som egentligen borde vara förbjuden. Hade man kunnat K-märka fotbollsklubbar så hade lag som Luton och Wimbledon (R.I.P) varit högaktuella för ett sådant projekt.

Ibland kan jag faktiskt hålla med de bakåtsträvare som säger att det var bättre förr.
Fråga bara anhängarna till Luton och Oxford.

Kenilworth Road i slutet av 1970-talet.