Street fighting man.

Först tänkte jag att vi lämnar politiken därhän. Detta är ju en fotbollsblogg. Men sen tänkte jag att det faktiskt är mer än så. Vi som skriver här, och ni som läser, gillar de brittiska öarna för mer än bara fotbollen. Vi tycker om samhällena, språket, maten(!), ölen, människorna. Och där finns ju förstås också politiken, sociala frågor och människor.

Jätten som vi kallar Premier League står ju och stampar för dörren. Imorgon kickar det igång, det som är den kanske största ligan, sett till intresse och kvalitet. Samtidigt stampar unga människor runt om i de brittiska städerna. Då jag själv sitter en bra bit därifrån, i en lugn förort till Göteborg så är det svårt att sätta sig in i frågorna ordentligt. På samma gång är det lätt att ha åsikter och lösningar, med den tryggheten som avståndet innebär. Det närmaste jag personligen har kommit liknande situationer var väl när EU-toppmötet hölls i Göteborg, och kravaller rasade på gatorna. Ungdomar mot polis. Politiska aktivister mot polis. Idioter mot polis. Idioter mot idioter. Och så vidare.

Jag föreställer mig att de som nu drar runt i till exempel norra London har ungefär samma sammansättning. Det är alla möjliga sorters människor ute. Engagerade, sådana som bara tar tillfället i akt, de som vill sno åt sig lite gratis-grejer.

Men en sak är säker. Det finns en skillnad i hur samhällena ser ut, när vi jämför Sverige och England. Distansen mellan över- och underklass är ännu större i England, så är det bara. Någon sade att "These rioters have no sense of community, because they haven't been given one.". Det sägs att skotten som dödade en man i norra London var det som kickade igång hela grejen. Men vi förstår alla att en dödad människa inte kan vara orsaken till det som nu sker inte bara i London utan i Manchester, Birmingham och andra städer. Men det kan mycket väl ha kickat igång allt.

Precis som många gånger förr är det små händelser som rullar igång en snöboll som växer sig större. Vi ser det gång på gång. Både i stora världshändelser, och i mänskliga förhållanden. En skitsak blir till något jättestort, beroende på underliggande problem som inte tas upp till ytan. Men en sak är jag säker på; det finns en distans mellan stora delar av den engelska befolkningen på ena sidan, politiker på den andra, polisen på den tredje.

Om vi nu skall knyta an lite till det som den här bloggen mestadels handlar om, fotbollen, så har också den börjat spela en roll. En match i Premier League, Tottenham-Everton, har blivit uppskjuten. Det var ju i norra London, nära White Hart Lane, som allt startade. Fler kan komma att följa ifall oroligheterna håller i sig. Eller ifall polisen anser sig behöva resurser på andra ställen än kring landets fotbollsarenor.

När fotbollen drabbas, då vaknar ännu fler i det engelska samhället. Jämförelsen haltar, men kolla hur folk reagerar när mer och mer sport försvinner från SVT. Då jäklar stormar vi svenskar.

Upploppen har fått en motreaktion, inte bara från polis och politiker i England. Nu börjar också folket ställa sig på gatorna och säga nej. Det finns bilder och filmer på Tottenhams och Millwalls firmor, som är ute på gatorna för att förhindra att butiker sätts i brand och bilar slås sönder. Och självklart blir det så. Alla håller inte med upprorsmakarna. De allra flesta vill nog ha ett slut på förstörelse och plundringar. Men uppgiften att stoppa är förstås i första hand polisens. När den inte klarar av det så bildas efter hand motangrepp. Att det är firmafolk som står för den kraften är kanske inte så överraskande. De om några vet ju vad upplopp innebär.

Jag har väl egentligen inte kommit till några slutsatser eller sagt något revolutionerande. Men det som händer i England dessa dagar påverkar förstås hela det brittiska samhället. Och därmed det som vi bryr oss om. Fotbollen, det brittiska, städer och människorna som lever där. Jag skulle själv ha velat vara närmare för att försöka se anledningar, prata med människor, höra vad engelsmännen säger. Men det blir senare i år. Jag hoppas att läget är lugnare då.