90% av White Hart Lane fick explodera två gånger igår. De övriga 10% fick anledning att jubla vid ett tillfälle, när Songs fina inspel slogs i mål av Ramsey. Men i stort var Spurs det bättre laget, sett över hela matchen. Man har dessutom kickat igång cylindrarna rejält och har 4 raka segrar, efter en svag inledning. Och jakten på den eftertraktade fjärdeplatsen därmed inledd och nåbar med en match mindre spelad.
De senaste årens derbyn mellan Arsenal och Tottenham har blivit riktigt sevärda matcher. Resultaten har kunnat vara allt från 5-4 till 5-1, och booooooring Arsenal är ju sedan länge begravt. Gårdagen var visserligen ingen målexplosion av större mått, men tempot och ambitionen var riktigt hög. Och stämningen högljudd.
En som fick känna på just stämningen var Emmanuel Adebayor. Harry Redknapp går idag ut i tidningarna och kallar påhoppen från Arsenals supportrar för äckliga och motbjudande. Och man kan väl inte annat än hålla med med tanke på att Adebayor fick höra att han borde ha varit en av de som strök med, när Togos landslagsbuss attackerades vid Afrikanska mästerskapen ifjol.
Samtidigt kan vi ju konstatera att Spurs-anfallaren gjorde sig själv en rejäl otjänst när han firade ett mål mot gamla klubben Arsenal, med att glida på knä framför bortaklacken, när han just hade kommit till Manchester City. What goes around, och så vidare. Men lite stil och fason har heller aldrig skadat.
Stil och fason, ja. Kyle Walkers 2-1-mål var en riktig pärla. Man kan tycka att Szczesny i Arsenals mål kunde ha gjort det bättre. Men träffen var riktigt hård, och säkerligen svår att hålla.
Fotnot. Delar av redaktionen har varit på resande fot i helgen. Med tanke på mängden sömn, eller snarare bristen på den. Och med hänsyn till att vi föredrog lager snarare än vatten. Så hoppas vi att ni läsare har överseende med den något låga uppdateringsfrekvensen. District Line har dock hållit flaggan högt tillsammans med Hans. Och nu i veckan lär vi få in än fler texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar