West London derby - finally!

När undertecknad var ung gjorde han som så många andra gjorde på den tiden. När gymnasiet var slut packades väskorna och flyttlasset gick till London. Där inkvarterade han sig i nordvästra London, närmare bestämt i stadsdelen Queens Park som hyresvärden betecknade som "up and coming, nära Notting Hill". Redan då lärde han sig att up and coming betyder kriminellt och nedgånget område dit fattiga hipsters inom en tioårsperiod kanske lär sig hitta. Hyresvärden höll på Chelsea, flatmaten på QPR.

Förmiddagarna spenderades i Shepherds Bush och det var där han fick sin första inkilning inom den engelska fotbollen. Något av det första han gjorde var att ta sig runt till de olika närbelägna arenorna. Det blev en promenad till Loftus Road, ett besök utanför den pittoreska och underbara arenan Craven Cottage och det blev till slut även ett besök utanför Stamford Bridge. Till slut lyckades han även få tid och möjlighet att ta sig in på arenorna. Första matchen blev på Craven Cottage där Fulham tog emot Blackburn och vann med 2-1. Han minns att det var en helgdag med strålande väder och på bussresan från Hammersmith ner till Craven Cottage trodde han nog att han aldrig skulle lämna staden. Craven Cottage hade på den tiden fortfarande ståplats och viss besvikelse kände han nog ändå när de som stod framför honom vid ett räcke var ett gäng svenska turister. Andra matchen blev ett besök på Loftus Road och om inte minnet sviker honom tog QPR emot Portsmouth. Han minns att han köpte ett par fanzines utanför arenan och att ingen av försäljarna var Pete Doherty, även om ryktet säger att han gick runt och sålde fanzines utanför Loftus Road de åren. Tredje matchen han besökte var för övrigt en Chelseamatch. West London forever liksom.

Det här var hösten 2000. Chelsea låg, så klart, i Premier League men både Fulham och QPR spelade i andraligan. I Shepherds Bush där han spenderade den mesta av sin tid var det bara QPR och Fulham som gällde. Chelsea var för långt bort, för mycket sydvästra London, för att kunna göra sin röst hörd i de här delarna av västra London. Gångtunneln som kopplade ihop Shepherds Bush med vägen bort mot Holland Park gick han igenom närmast dagligen och där var väggarna konstant nedklottrade av fotbollssnack och det han minns så här elva år senare är "Where were you when you were shit?" som någon QPR-supporter hade sprejat som hån mot någon Fulhamfan. För så var det, detta var året då Fulham på allvar började sin resa uppåt tack vare Harrodsägaren Mohammed Al-Fayeds pengar. Laget hade fransmannen Jean Tigana som tränare, i anfallet fanns Louis Saha och laget spelade en mästerlig fotboll. Man sprang genom ligan och vann den till slut på sensationella 101 poäng. QPR hade ingen stenrik ägare och för dem slutade året sämre, de kom näst sist och åkte ur. Sedan dess har Fulham spelat i Premier League och Europa medan QPR upplevt en märklig berg- och dalbana i de lägre divisionerna. Närmaste de kom ett möte var de åren Fulham flyttade in på Loftus Road medan Craven Cottage byggdes om.

Nuförtiden har båda lagen stenrika ägare och i år spelar de återigen i samma division. Ett decennium har passerats både för lagen och för undertecknad men idag är det återigen dags för ett derby mellan lagen. Det coolaste i hela västra London. Undertecknad - jag! - drömmer inte bara våta drömmer om att ha fått vara på plats i Shepherds Bush, Hammersmith och området runt Putney Bridge idag. Framför allt undrar jag vad klottret i tunneln handlar om idag. Och varför jag någonsin lämnade västra London.