Signaturen Garrison har mailat in en resestory till redaktionen. TLC tackar, bockar och bugar för denna typ av reseskildringar. Här har ni hans skildring från sin senaste resa i Storbritannien.
****
Vidare van skribent är jag inte men jag skall ändå försöka mig på en resekrönika från min senaste vistelse i Skottland och England. Det blir ett par resor dit över varje år. Jag har släkten däröver då min mor härstammar från Lancashireorten Adlington. En familj där dom flesta är Manchester City så har jag märkligt nog fastnat för Swindon. Fråga mig inte varför. Jag har dessutom kusiner på hennes sida som flyttat norrut till Skottland. Familjen bor i Dundee och följer United. Det var just där jag befann mig den 20 augusti i år. Ryanair från Göteborg till Edinburgh och upphämtad utav en av släktingarna. Såg Dundee United spela hemma på Tannadice Park mot Dunfermline. Man var det bästa laget på plan men förlorade ändå mot gästerna då dessa jorde vinstmål i 85 minuten. Bra stämning ändå bland de lite mer än 6000 åskådarna och som alltid färgglatt på läktarplats. Orange är melodin för att skapa skapa stämning. Minns holländarna i EM 1992 i Göteborg. Åter till saken; vi började på puben The Clep Bar innan matchen. The Clep är egentligen bortasupportrarnas pub men eftersom inga vidare hätska spänningar finns mellan supportergrupperna så funkade det fint att inleda dagen där. Malcolm, kusinens make, stod för notan då han beställde in öl och whisky om vartannat. Inte nog med att han ville supa mig under bordet, han ville dessutom äta mig under bordet. Chipspåsar, pajer, choklad och det där vidriga Haggis. Åt aldrig fårmagen men har fortfarande lukten i näsan. Fullständigt vidrigt. Det blev en hel del innan det var dags att bege sig till matchen. Matchen vet vi ju hur den slutade. Efteråt var det dags att tröstdricka. Det blev både en ach två pints får jag erkänna. Även några single malt innan John Blund ville att vi skulle ta en taxi hem.
Söndagen var blykeps. Vaknade tidigt då kusinens man skulle på affärsresa med företaget till södra England. Följde med hans revisorbyrå i en minibuss på en resa jag aldrig kommer att glömma. Hoppade in i bussen bara ett par timmar efter att vi kommit hem från puben. Tog mig en Heineken för att vakna till liv. Det gjorde även grabbarna och den äldre damen i resesällskapet. Kvartetten som skulle på tjänsteresa var fulla, redigt fulla, då vi åkt över gränsen till England. I Yorkshire stannade vi för att äta.
Då urinerade en av männen, en man i chefsposition, på en bil. En polisman såg incidenten och grep in. Gregory, som mannen hette, fick istället för att följa med bussen söderut åka till finkan. Det blev för mycket. Jag hade ett mål för dagen, Thames Valley-derbyt mellan Swindon och Oxford. Hann precis i tid till matchen och fick uppleva en grymt bra stämning i League Two. Publikrekord för säsongen och dessvärre Oxford seger.
Hetsigt utanför efter matchen och mycket poliser. Åkte tåg in till London med ett gäng Oxford som hamnade i slagsmål med Leeds supportrar på tåget. Två av dem var yngre än mig, jag är 31 år, och hade inga tänder i munnen, tatuerade kinder och sönderslagna knogar. Jag har alltid varit betuttad i Swindon men höll en låååååg profil inför herrarna. Hotellet var bokat vid Earls Court. Döm om min förvåning då jag sitter på hotellets pub iklädd Swindons matchtröja och samtliga Oxford supportrar äntrar stället. Stand off. ”You act like fucking McIntyre” skrek killen med tatuerat ansikte. Jag var där nära att göra i byxan. Turen var dock på min sida då två konstaplar öppnade dörren. De hade hört och sett Oxford ligan och skulle bara kolla stämningen. Som tur för mig så föstes sällskapet ut från stället och jag snabbade mig upp på hotellrummet. Lika tur det för planet hem till Sverige gick tidigt på morgonen. Så här i efterhand så skrattar jag åt hotellincidenten men just då var man inte stor. Tack för mig och hoppas min resestory varit av intresse.
Mvh/ Garrison
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar