TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

måndag 28 maj 2012

Konsten att skapa sig traditionella fiender

Att Chelsea och Fulham inte drar jämnt är ingen nyhet. Bägge klubbarna från västra London och är grannar. Likaså är relationerna mellan Tottenham och Chelsea lika anstängda och frostiga. Många säsonger i fotbollens toppskikt och hårda matcher, även dessa i huvudstadsderbyn, har gjort rivaliteten till ett faktum. Detta är vedertaget och något som alla som läser denna texten känner till sedan tidigare. Vad som däremot inte är lika känt för allmänheten är det som hände 1915 då Chelsea, blott 10 år som förening, ansökte om att få spela i The Southern League. Alla klubbar utom två beviljade. Fulham och Tottenham lade in sina veto. "Chelsea tar våra spelare" var Fulhams argument medan Spurs menade på att "det räcker med Londonklubbar i serien"

Chelsea gav sig inte, utan bearbetade istället de andra klubbarna i ligan under våren samma år samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan gick det till ligans årsmöte och lade fram sin ansökan igen. Med spelarna, en nya arena i Stamford Bridge och efter ett mycket övertygande tal av den framgångsrika affärsmannen F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två. Långsinta supportrar glömde dock inte av det svek som Fulham och Spurs stått för under våren 1915. När Chelsea lyfte Cupvinnarcuppokalen 1971 passade en supporter till The Blues på att replikera storheten; "-Det räckte kanske med Londonklubbar i serien då. Idag vet vi bättre. Londonklubbar på toppen av Europas fotbollsberg är något helt annat. Bara något lilla Fulham kan drömma om." Mannen var en Chelsea-veteran. Då, 1971, var han han 81 år gammal. 15 år då Chelsea grundades och 25 år då Spurs och Fulham gjorde sitt yttersta för att jävlas med den unga klubben som inte ville något annat än att sätta käppar i Chelsea-hjulet. Sedan den dagen i maj 1915 hade föraktet mot Londonkollegorna varit ett faktum och något som han vårdade. I 56 år väntade han på att få ge igen. Att skörda frukterna av ett sådant förakt på ålderns höst var därför pricken över det berömda i:et.

Inga kommentarer: