Sanningen om Barnsley!

Jag kom att tänka på en sak innan då jag satt i soffan och kollade Sunderland möt Tottenham hemma på Stadium Of Light. Dessa bägge lagen har, trots att de spelar i Premier League, fått relativt mycket utrymme på denna blogg, detta tillsammans med Aston Villa och ett par till. Helst undviker jag att skriva om Premier League. Sådant kan ni läsa om i Aftonbladet och det går lätt inflation i texter om Chelsea och Manchester United. Alla vet redan allting om storlagen och den plastiga känslan blir därför extra slafsig ifall jag hade gjort en spelarpresentation av ynglingarna i Wengers Arsenal eller om Romans miljonutlägg på onödigheter.
Tanken som for genom huvudet var den att jag och Huckerby under snart ett års tid skrivit om lag från högsta ligan ner till amatörligan. Om vissa har det blivit mer och andra har endast fått någon rad.
Finns det något jag glömt? Säkerligen fast då skall det även tilläggas att en hel del lag är för mig så totalt ointressanta att de inte ens förtjänar att bli omnämnda ens om någon hade frågat mig ifall jag hade kunnat skriva om dem.
Barnsley är ett sådant gäng. Någonstans försvinner charmen direkt då jag bara nämner laget eller ens tänker på det. Kan den känslan bero på att klubben grundades samma år som Öis och delvis ha samma färg som dem? Nja, 1887 är ändå ett respektabelt år att grundas på.Alla klubbar med någon som helst form av självaktning är grundade på 1800-talet. Och klubbens rödvita färg klär många engelska lag och gör det bra. Så vad är det jag inte tycker om? Jag vet inte riktigt rent spontant. Det är något som ligger inne i skallen och gör mig smått frustrerad. Det skulle kunna vara då man som pojk satt i tv-soffan på lördagar och kollade tipsextra. En regnig dag då lördagsgodiset tagit slut och man fått en skopa skäll av föräldrarna så basunerade Oldsberg ut att dagens match var Barnsley-Gillingham. Kan det vara så? Var det så mitt förakt växte fram? Barnsley fick skulden för min egna bitterhet i vardagen?
Hur som helst så känner jag ingenting för dem idag. Ändå sitter jag på en del kuriosa om klubben som trots att den är sprungen direkt ur en skitig industrihåla med kolbrytning några kilometer norr om Sheffield, ändå kan stoltsera med en del bragder.
Gamla hammarbyaren och Västeråssonen Peter Markstedt fick chansen att besöka denna stad i mitten av -90´talet. Säsongen 96/97 tog klubben för första gången i historien klivet upp i högsta ligan. För nyvärvade utländska spelare blev den nya vardagen en chock. Markstedt hamnade från en trygg svensk vardag i en miljö där vad som helst kunde hända och inträffa. Med en manager som plötsligt kunde få för sig att slå en sko i ansiktet på en ungdomsspelare för att denna kom för sent till att bevittna sexuella tjänster av prostituerade direkt efter träning.Även klubben befann sig i chocktillstånd. Barnsley hade inte räknat med att gå upp i Premier League och allting var i smärre kaos. Städfirmorna nobbade de urusla avtalen och arenan Oakwells innanmäte liknade en sopstation där stanken var olidlig och råttorna sparnag i sicksack i spelargången.
Det blev en säsong i högsta ligan. Varken Markstedt eller de andra inköpta spelarna kunde hindra en praktfiasko-säsong. En säsong var man uppe i ljuset. Efter det kom man tillbaka till det mörker som präglat klubben sedan 1887.
Då var detta klart. Barnsley har inte bara fått sig ett par rader, man har fått en hel artikel. Förhoppningsvis räcker detta och ett hinder på vägen mot en total redogörelse av alla lagen i Football League är gjord.