Chelsea var mitt favoritlag som tonåring och jag närmast avgudade allt som hade med klubben att göra. Den fallfärdiga Stamford Bridge med den nostalgiska The Shed-läktaren, Steve Clarke, målvakterna Kevin Hitchkock och Dmitri Karine, Dennis Wise, Frank Sinclair, Gavin Peacock och förstås trion av klasspelare som dansade in då laget var på gränsen till patetiskt.
Gullit, Vialli och Zola skapade klass i Chelsea. Men det var ändå ljusår från den multikapitalistiska smörjan som idag råder i klubben. På denna tid fanns ingen rysk miljardnär som köpte sönder marknaden. Chelsea var som jag vill att ett lag skall vara. Det var ett lag som pendlade mellan hopp och förtvivlan i varenda omgång. Man kunde vinna mot Manchester United borta i ena omgången för att i nästa förlora hemma mot Wimbledon. Man kunde aldrig vara riktigt trygg med spelet eller formkurvan. Hamnade man bland de fem bästa i ligan så var det en stor bonus. En derbyseger över Tottenham satt alltid långt inne.
Det hade sin charm och jag saknar det.
Gullit, Vialli och Zola skapade klass i Chelsea. Men det var ändå ljusår från den multikapitalistiska smörjan som idag råder i klubben. På denna tid fanns ingen rysk miljardnär som köpte sönder marknaden. Chelsea var som jag vill att ett lag skall vara. Det var ett lag som pendlade mellan hopp och förtvivlan i varenda omgång. Man kunde vinna mot Manchester United borta i ena omgången för att i nästa förlora hemma mot Wimbledon. Man kunde aldrig vara riktigt trygg med spelet eller formkurvan. Hamnade man bland de fem bästa i ligan så var det en stor bonus. En derbyseger över Tottenham satt alltid långt inne.
Det hade sin charm och jag saknar det.
Den tiden är förbi.
Chelsea är inte vad det en gång var. Den klubben som jag föll för har på senare år hamnat längre och längre ifrån mig. Droppen var då jag bevittnade en Champions League-match mot Bordeaux och det närmast rådde gravstämning inne på arenan. Detta trots att man ledde med 4-0.
En del saker förväntas man inte se eller få uppleva i samband med olika saker och händelser.
Men ibland slår det in. En sådan banderoll och ett sådant budskap värmer i mitt hjärta.
Chelsea har på senare år förvandlats till en kall och modern-fotbolls stinkande kommersiell smörja.
Chelseas framgångar och ekonomi har inneburit dödstöten för många av de riktigt hängivna supportrar klubben har. Denna text och budskapet på banderollen tillägnas dem.
En del saker förväntas man inte se eller få uppleva i samband med olika saker och händelser.
Men ibland slår det in. En sådan banderoll och ett sådant budskap värmer i mitt hjärta.
Chelsea har på senare år förvandlats till en kall och modern-fotbolls stinkande kommersiell smörja.
Chelseas framgångar och ekonomi har inneburit dödstöten för många av de riktigt hängivna supportrar klubben har. Denna text och budskapet på banderollen tillägnas dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar