Hur mår egentligen Owen och Tevez?

Det har hänt en del saker på senare tiden.
Av semesterskäl så har jag skärmat av mig från omvärlden på ett sätt.
Internet och sportresultat nådde inte riktigt fram till mig i hängmattan på Cypern.
Och det är kanske tur det.


För hade jag då läst att Tevez och Owen bytt klubbar så hade jag förmodligen ramlat ur den sitsen.
Owen är Liverpool. För trots perioden i Madrid och Newcastle så ser jag den lilla skolpojken som en scouser som är lika mycket Liverpool som Sir Alex är United.
Och det är just Sir Alex som är inblandad i denna affär. Med rätt pengar lockade han till sig Owen. Valet att gå till United istället för Stoke eller Hull är ju enkelt. Man behöver inte ens fundera en hundradels sekund på det. Men här finns det ett hinder.
Är man uppvuxen i Liverpool så gör man det inte. Rivaliteten städerna och klubbarna emellan är större än många andra rivalklubbars. Alla de Liverpoolhjärtan som Owen vunnit genom åren får sig säkerligen en kraftig tagg nu.
Det skall finnas en spärr för en sådan övergång.
En personlig spärr.
Owen saknade den. Han såg pundtecknen.

Historien om Tevez är lika sorglig den. Givetvis handlar det om arabiska oljemiljoner. Tevez hade lika gärna kunnat gå till Chelsea eller toppklubbar i sydeuropa. Han valde City. Han gjorde det för pengarna. Utan att fundera på nedärvda traditioner, kultur eller rivalitet.
Han gjorde det för egen vinning. En allt mer vanlig sak i dagens fotboll.
Man går inte från United till City eller vice versa. Det är en sådan fundamental sak att man inte ens borde fundera på det.

Det är osmakligt. På gränsen till perverst, men framförallt så är det förbjuden frukt.
Hur tänker spelarna? Självklart handlar det om pengar. Någon annan förklaring finns inte.
Hade nyheten kommit till mig under semestern så hade jag säkerligen trillat ur den hängmatta jag låg i och förmodligen senare skyllt på solsting. Det hade känts skönare att få det.