I fotbollens värld pendlar det snabbt. En övergång mellan rivaliserande lag kan exempelvis sätta saker på sin kant.
Fråga Mo Johnston, han om någon vet.
Johnston skrev historia då han som första storspelare någonsin värvades till Glasgow Rangers efter att ett par år tidigare spelat i Celtic.
Det totalförbjudna klubbytet.
Europas hetaste derby i Old Firm, hettade till så att lågorna stod rätt ut.Ramaskri var bara förnamnet då nyheten slogs upp i dagstidningarna sommaren 1989.
Anledningen till valet av klubbyte har man dock inte fått reda på. Johnston själv har aldrig gett någon närmare förklaring. Fotbollsexperter har hävdat att Johnston ville dra sitt strå till stacken och bryta både barriär och tradition.
Värvningen av Johnston öppnade upp för värvningar av andra spelare med katolsk tro.
Åren därpå kom italienare, spanjorer och fransmän.
Än idag fortsätter den så tidigare svårsmälta att lossna mellan klubbarna.
Den djupt troende katoliken Johnston, som var den stora stjärnan i skotskfotboll, satte en hel värld på sin kant.
Några år tidigare, 1987, hade Johnston hyllats av de Celticsupportrarna efter att ha varit med och vinna liga och cup med klubben. Under tre säsonger, 1984-1987, blev det 140 matcher och 52 mål i Celtictröjan. Hans avskedsmatch innan flytten till franska Nantes var tårdrypande för många grönvita och han lovade att en dag komma tillbaka till klubben.
Det skulle dock inte dröja så länge förrän han flyttade tillbaka till staden Glasgow. Kontakt med Celtic var sedan en tid tillbaka och vid en presskonferens på Celtic Park sade han att ”Celtic är den enda klubben i mitt hjärta och den enda jag kan tänka mig att spela för i Skottland”, men i den elfte timmen gjorde han det som fick många att sätta morgonteet i vrångstrupen. Johnston valde istället att skriva på det kontraktsförslag som Rangers manager Graeme Souness erbjöd.
Kalabalik utbröt i staden. Väggarna sprejades ned med förolämpningar till Johnston och folket döpte snabbt om honom från det tidigare smeknamnet ”MoJo” till det mindre trevliga ”Judas”
Celticanhängarna var i upplösningstillstånd. Det dröjde inte länge förrän Johnston mottog mordhot efter mordhot. Hans familj och släktingar trakasserades och spelaren själv fick snart alltid ha livvakter vid sin sida.
Rangerssupportrarna å sin sida hävdade att den egna klubben svek sina traditioner då man värvade en katolsk spelare. Hundratals anhängare rev sina årskort och förbannade ledningen samtidigt som man krävde Souness avgång.
Känslorna svallade rejält under åren i Rangers.
Under tre år, 1989-1991, gjorde Johnston 46 mål på 100 matcher och skrev även in sig på det sportsliga planet i klubbens historieböcker. Majoriteten av Ibroxbesökarna hade nu hunnit att smälta vreden och såg det hela som en sportslig framgång från en spelare som var mer än en bollbegåvning, men fortfarande fanns det element som aldrig räknade de mål han gjorde som giltiga.
Johnston rörde upp känslorna i Skottland och resten av världen.
Men samtidigt fick han isen att börja lossna och bidrog med en sorts konfliktlösning mellan de ansträngda band som klubbarna hade och än idag har.
Några år tidigare, 1987, hade Johnston hyllats av de Celticsupportrarna efter att ha varit med och vinna liga och cup med klubben. Under tre säsonger, 1984-1987, blev det 140 matcher och 52 mål i Celtictröjan. Hans avskedsmatch innan flytten till franska Nantes var tårdrypande för många grönvita och han lovade att en dag komma tillbaka till klubben.
Det skulle dock inte dröja så länge förrän han flyttade tillbaka till staden Glasgow. Kontakt med Celtic var sedan en tid tillbaka och vid en presskonferens på Celtic Park sade han att ”Celtic är den enda klubben i mitt hjärta och den enda jag kan tänka mig att spela för i Skottland”, men i den elfte timmen gjorde han det som fick många att sätta morgonteet i vrångstrupen. Johnston valde istället att skriva på det kontraktsförslag som Rangers manager Graeme Souness erbjöd.
Kalabalik utbröt i staden. Väggarna sprejades ned med förolämpningar till Johnston och folket döpte snabbt om honom från det tidigare smeknamnet ”MoJo” till det mindre trevliga ”Judas”
Celticanhängarna var i upplösningstillstånd. Det dröjde inte länge förrän Johnston mottog mordhot efter mordhot. Hans familj och släktingar trakasserades och spelaren själv fick snart alltid ha livvakter vid sin sida.
Rangerssupportrarna å sin sida hävdade att den egna klubben svek sina traditioner då man värvade en katolsk spelare. Hundratals anhängare rev sina årskort och förbannade ledningen samtidigt som man krävde Souness avgång.
Känslorna svallade rejält under åren i Rangers.
Under tre år, 1989-1991, gjorde Johnston 46 mål på 100 matcher och skrev även in sig på det sportsliga planet i klubbens historieböcker. Majoriteten av Ibroxbesökarna hade nu hunnit att smälta vreden och såg det hela som en sportslig framgång från en spelare som var mer än en bollbegåvning, men fortfarande fanns det element som aldrig räknade de mål han gjorde som giltiga.
Johnston rörde upp känslorna i Skottland och resten av världen.
Men samtidigt fick han isen att börja lossna och bidrog med en sorts konfliktlösning mellan de ansträngda band som klubbarna hade och än idag har.
Anledningen till valet av klubbyte har man dock inte fått reda på. Johnston själv har aldrig gett någon närmare förklaring. Fotbollsexperter har hävdat att Johnston ville dra sitt strå till stacken och bryta både barriär och tradition.
Värvningen av Johnston öppnade upp för värvningar av andra spelare med katolsk tro.
Åren därpå kom italienare, spanjorer och fransmän.
Än idag fortsätter den så tidigare svårsmälta att lossna mellan klubbarna.
1 kommentar:
MoJo gick från Rangers till Everton 1991. Under sina två säsonger där gjorde han inte ens hälften av den målskörd han åstadkom i Skottland. Glorian falnade väl då han flyttade söderut. Idag är han klubbdirektör i MSL-laget Toronto FC.
/Everton-Jeppe
Skicka en kommentar