TLC on tour - Peter Antoine,tjurar och Griffin Park!

En dryg månad har nu gått sedan resan och här kommer äntligen storyn om vad som hände.
I mitten av januari drabbades jag och Langham av svår Englandsabstinens och vi beslutade att boka en kort helg i London. Avresa fredag 27 mars och hem söndag 1 mars.
Långt före avresan bestämde vi att Brentford och dess arena Griffin Park skulle besökas trots att det spelades en hel del andra intressanta matcher denna helg. Jag hade hört om deras arena och att det låg en pub i varje hörn och det var ju något man måste se.
Träffades hos Langham tidigt och även denna gång ogillades vårt tidiga ölintag av chauffören. Var ute på Säve en stund innan nio och eftersom vi denna gång checkat in online var det bara att gå direkt till säkerhetskontrollen. Smidigt och snabbt gick det och man slapp den långa kön till den normala incheckningen där man brukar irritera sig på folk som glömt sina pass, tappat sitt bokningsnummer eller bara är allmänt bakom.
Vi intog baren och ett par kalla öl hann vi med innan det var dags att gå på planet. Som vanligt en del mäck när man skall gå på men det gick ändå rätt smidigt
Resan över Nordsjön gick snabbt och eftersom vi inte behövde vänta på några väskor kom vi snabbt igenom både pass och säkerhetskontroll. Här begick vi sedan ett stort misstag när vi valde den billigare bussen framför tåget. Bussresan till Victoria tog två timmar och detta var garanterat sista gången jag åkte buss från Stansted. I framtiden kommer det alltid bli tåg.
Vi hade valt samma hotell (råtthål) som sist men denna gång slapp vi svinstian i källaren utan fick ett helt okej rum högst upp i huset.
Vår plan för fredagen var att åka till Doncaster och se matchen mot Derby. Vi hade kollat upp tågpriser på nätet innan och det skulle kosta ca 50-55 pund t/r. På väg till King´s cross avverkades ett par pubar och den obeskrivliga känslan att man är på semester började infinna sig. När vi kom fram till biljettkontoret visade det sig att tågresan skulle kosta 125 pund och det kändes lite i saftigaste laget. Nu fick vi ändra våra planer lite snabbt och efter en snabb lunch på Subway bestämde vi att ta tunnelbanan ut till Highbury & Islington för att kolla området, kolla Emirates Stadium och besöka några pubar.
Till skillnad från lokalkonkurrenterna Tottenhams område var detta ett helt okej och hyfsat trevligt område. Ett par riktigt trevliga äkta brittiska pubar avverkades innan vi kom fram till den helt magnifika Emirates. Efter att besökt deras souvernirvaruhus och kollat runt lite på arenan gick vi ner på andra sidan och in på puben Drayton Park. Ett ställe som troligtvis är fullproppat varje gång Arsenal spelar och att ägarna troligtvis lever rätt bra pga det. Innan vi kom hit hade jag hört att gamla Highbury skulle ligga rätt nära Emirates och att en läktare bevarats och integrerats i de nya bostadshus som byggs på platsen. Efter några öl blev nyfikenheten för stor och vi beslutade att kolla in det som en gång var Highbury. 10-15 minuters promenad senare var vi framme och kunde se att den gamla östra läktaren numera var en del av någon form av trädgårdsstad. Dessvärre hade det blivit rätt mörkt vid det här laget så det var rätt svårt att se något förutom konturerna.
Vi bestämde oss för att lämna området och åka mot de centrala delarna för intag av match och öl. En sista öl i området intogs på en mycket ogästvänlig pub som låg granne med Holloway Road:s tunnelbanestation.
Mat intogs på ett riktigt schysst ställe i närheten av Carnaby Street och Langham underhöll genom att brottas med deras maskot, en enorm tjur. Dessbättre hoppade han över den ursprungliga idén som var att rida på den……
Kvällen fortsatte och avslutades på O´Neill´s pub och vi begav oss hem till hotellet efter en lång dag ca 01:00.
Morgon efter berättade Langham att vår rumsgranne, en enormt fet kopia av Peter Antoine hade knackat på vårt rum mitt i natten och när dörren öppnades sagt ”Sorry wrong room”. Vet man inte vilket rum man bor på så skall man heller inte ta in på hotell.
Langham var mycket upprörd och tyckte att den tjocke grisen borde ha lite koll på vilket rum han bor i och det ledde till att en kreativ diskussion om hur vi skulle hämnas tog vid. Vi lämnade rummet runt 09:00 för intag av frukost och passade på att banka så mycket vi orkade på hans rum.
Dagens match var Brentford-Bury och innan dess skulle vi hinna med lite shopping och annat i de centrala delarna. Vi avverkade de vanliga gatorna i City och intog en pub på en sidogata till Carnaby Street för dagens första öl. Besöket i Henri Lloydaffären blev för en gång skull en besvikelse. Nästan ingenting fanns och det visade sig att de skulle få in vår/sommar grejerna veckan efter. Otur.Efter ett kort stopp på hotellet bar det av ut mot South Ealing. Bytte till buss där och åkte bort mot arenan. Kollade lite i området, besökte souvernirshopen och gick till en av pubarna som låg i arenans absoluta närhet. Här stod Brentford och Bury supportrar och drack öl ihop och enbart ett fåtal poliser var närvarande.
Något förköp av biljetter behövdes inte utan det var bara att betala de 18 punden direkt vid vändkorset. Våra platser var bakom mål och det var ståplats. Kändes nästan som man var på Gamla Ullevi igen.
Matchen i sig var väl ingen höjdare men stämningen var bra, Brentford vann med 1-0 och befäste sin plats i toppen av League Two. Folk som vi pratade med frågade om vi tillhörde Swe Bees men det sa vi bestämt nej till. Swebees verkar vara en samling lantisar som söker någon form av bekräftelse. Läste på deras hemsida att de under en kväll då de druckit öl bestämt sig för att starta en svensk supporterklubb till någon mindre klubb och att det var mer eller mindre slumpen som gjorde att det blev Brentford. Riktiga pajasar i mina ögon men vill man bilda sig en egen uppfattning kan man gå in på deras SvenskaFans sida.
Efter matchen gick vi till en annan av pubarna utanför arenan, The New Inn där blev det en hel del öl och rugbytittande. Om jag fattade det hela rätt var stället en Celticpub och inflyttade skottar och irländare brukar hålla till där.
Vi bestämde oss efter ett tag att dra oss tillbaka mot City. En hamburgare intogs i närheten av Hammersmith och kvällen avslutades med besök på diverse pubar.
På söndagen var det dags att åka hem men vi bestämde oss för att åka en sväng utan till Wembley där det skulle spelas ligacupfinal mellan Tottenham och Man U. Vi tog tunnelbanan ut till Stonebridge Park och påbörjade där en lång vandring bort mot Nya Wembley. Intog dagens första öl på en rätt rufflig pub där snubben bakom baren hade en stor Liverpooltatuering på underarmen. Han frågade om vi var Tottenham eller Man U men när vi sa att vi bara var här för att kolla läget fnös han och något motvilligt hällde han upp två pints med iskall Stella.
Vandringen fortsatte och det tog lång tid innan vi kom fram till arenan. Nya Wembley är ett imponerande bygge men ack så kall och känslolös. Vi gick ett varv runt arenan innan vi började gå ner mot Wembley Central. På denna sidan var pubarna knökfulla med Spursfans som laddade för finalen och på varje ställe sjöngs det sånger om Sol Campbell och Arsene Wenger och det var inga snälla sånger direkt.
Efter detta var det dags att åka tillbaka till hotellet, hämta våra väskor och påbörja den långa tråkiga resan med buss till Stansted. Vi kommer upp till Stansted ca 16:30 och jag hann bränna lite pengar på en Hackettpiké och en parfym.
Denna dag spelade West Ham-Man C med start klockan 12:30, vi hade först tänkt att gå men vågade inte chansa pga rädsla att missa planet. Dock träffade vi några andra snubbar som gick på matchen och det hade fått stressa som fan men hunnit upp till flygplatsen i tid.
Återigen en riktigt rolig resa och jag börjar redan längta till nästa

//Huckerby