Soliga sexmissbrukare!

Torsdag håller på att gå mot sitt slut och helgen närmar sig med stormsteg.
Whiskyn framför datorn igår kväll gjorde sig allvarligt påmind idag. Så pass mycket att jag utnyttjade min flextid och stämplade ut ett par timmar tidigare.
Våren verkar ha kommit till västkusten. Bara det gjorde det till ett enkelt val att gå lite tidigare. Solljus gör förbannat mycket.

Sitter och läser Aftonbladets nätupplaga och gapar av förvåning över journalisten Lars Nylins berättelse och historia om strulpellen Stan Collymore.
Collymore spåddes bli en engelsk superstjärna under ´90-talet. Hade det varit för det fotbollsmässiga hade det varit en sak, men hans alternativa leverne vid sidan om planen gjorde att mer uppmärksamhet lades på honom där. Förhoppningsvis så tror jag inte att han fick sitt smeknamn ”Stan The Man” efter att ha misshandlat sönder och samman den svenska flickvännen Ulrika Jonsson. Stan The Man blev hans smeknamn efter sina hårdföra år i Nottingham Forest och förmodligen levde han upp till namnet då han, som uttalad sexmissbrukare, sägs ha haft fyra kvinnor om dagen.
Efter elva klubbadresser, 3 landskamper och vid en ung ålder av 30 år lade Collymore av med fotbollen. Jag väljer här att publicera en del sköna citat, tagna från Lars Nylins artikel, som Collymore stått för under åren:
* ”Det var en period när jag var med fyra eller fem kvinnor om dagen. Rädd att vara ensam lät jag dem komma till mitt hus i Cannock på ett slags skiftsystem”.
* ”Det fanns två kvinnliga massörer i klubben, jag var som en hund med två k***r. Jag tillbringade mycket tid på massagebordet”. (Stan minns tiden som utlånad till Fulham).
* ”Jag hoppas ändra min image här. Det är en trevlig atmosfär. Träningen har varit bra för mig och jag kommer att vara i topp-kondition inom en månad”. (Stan Collymore har just anlänt till Oviedo. Fem veckor senare meddelade han att han lagt av).
* ”En dag trodde jag att Gud log åt mig eftersom Ray föll ihop i en hjärtattack på träningsplanen. Det kändes som ett gudomligt straff. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt jävla mitt liv. Han dog inte, elaka jävlar som han gör aldrig det...” (Collymores varma tankar om sin pojklagstränare i Walsall, Ray Train).
Sicken, i dubbel bemärkelse, lirare. Det är bara i England!

Behöver jag tillägga att det är förbannat skönt med fredag imorgon?
Jippi kay-ey!