Inför årets andra resa funderade vi på om det skulle bli äkta genuin fotboll från de lägre divisionerna eller om vi skulle satsa på en toppmatch från PL. Nu i efterhand kan man konstatera att vi valde fel på lördagen men rätt på söndagen…..
Resan startade som vanligt med tidig avgång hemifrån och full fart ut till Säve. Jag och Tuvemannen var tidiga och tog plats i baren för att invänta Langham som var något sen. Alltid skönt att få i sig några kalla innan man går ombord på planet. Flygresan gick snabbt och smidigt och vi intog O`Neills på flygplatsen för de första ölen på engelsk mark. Precis som jag skrev efter förra resan valdes den sunkiga bussen bort och det blev det fräscha, snabba och eleganta tåget in till London. Lite dyrare men mycket bättre!
Vi checkade in på Langland Hotel som låg i Bloomsbury med gångavstånd till Tottenham Court Road och Oxford Street. Helt okej ställe och bra pris, dryga 1000 sek för tre nätter.
Resten av fredagen ägnades åt att kolla runt lite i de centrala delarna och besöka så många pubar som möjligt. Även denna gång åkte vi cykeltaxi, vi tre med sammanlagd vikt på nära 300 kg satte oss i en och samma taxi och fransmannen fick cykla oss över Tower Bridge, förbi Downing Street och upp till en pub som låg längre upp för gatan, en cykeltur på sisådär 20 minuter. När vi var framme såg han rejält trött ut men han gnällde inte och det skall han cred för. Det blev ett par öl till på diverse pubar innan vi hyfsat tidigt drog oss tillbaka till hotellet.
På lördagen var det dags för resans första match, vi valde bort Millwall-Leyton Orient och satsade på det heta Londonderbyt West Ham-Chelsea istället. Ett val som man senare kom att ångra…..
Började dagen med en tur ut till norra London och besök i området runt Emirates Stadium. Arsenal spelade på söndagen och vi tänkte kolla om det fanns biljetter och isåfall vad de kostade. Nu visade det sig att inga biljettkassor var öppna så vi bestämde oss för att helt enkelt skita i den matchen. Det fanns som sagt andra alternativ på söndagen…..
Området runt Emirates är rätt trevligt och vi intog tidig lunch där på ett sydamerikanskt kafé och besökte puben Lord Nelson för ännu en Stella innan avfärden österut.
Strul med tunnelbanan gjorde att vi hoppade av stationen innan Upton Pa
rk och tog en lång vandring bort mot arenan. En riktigt skön vandring som innehöll pubbesök, massor av störiga småungar som sjung anti-Chelsea sånger och en hel del sköna miljöer. Dessutom gick vi förbi en pub där ALLA (och då menar jag verkligen ALLA) hade SI tröjor på sig. Troligtvis samlingsplatsen för West Hams grabbar och de var jävligt många.
Efter ca 30 minuters vandring var vi framme och stannade för en sista öl på ett fullknökat The Boleyn.
Vi hann med ett besök i den stora souvenirshopen innan vi gick in och intog våra platser. De var riktigt schyssta, högt upp på långsidan på Dr Martens stand.
Matchen och allt runt omkring orkar jag inte skriva så mycket om, West Ham förlorade, stämningen var usel och alla som satt runt oss var antingen svenskar eller norrmän. Majoriteten av dessa var sinnesslöa lantisar som prioriterade folköls drickning framför att se matchen.
Efter matchen var vi rejält besvikna på det mesta och det ända vi ville göra var att dricka mera öl. På väg från arenan gick vi förbi ICF:s souvenirbord och där stod Cass Pennant och skrev autografer och poserade framför kamerorna. Vi tog oss ett kort snack med honom och han poserade mer än gärna framför kameran. Langham framstod som liten bredvid honom!
Vi gick bort till puben närmast tunnelbanan, Queens eller något liknande heter den men vi stannade bara en kort stund innan vi drog vidare. Klientelet därinne påminde om det på Västerhus eller Ada´s därför blev besöket kort.
Gick vidare och förbi tunnelbanestationen i jakt på en ny pub. Hittade Duke of Ediburgh som visade sig vara en riktig kanonpub. Man U-Tottenham på storbild och jättemycket folk. Tottenham hade 2-0 men rasade ihop fullständigt i andra och förlorade till slut med 2-5. Folk firade som galningar och stämningen inne på puben var 100 gånger bättre än inne på arenan.
Ett gäng damer/tanter visade stort intresse för oss men Langham och Tuvemannen lyckades med gemensamma krafter skrämma bort dem, först genom att avslöja sina sympatier för Chelsea och sedan genom diverse andra pinsamheter!
Det hann mörkna innan vi lämnade området och åkte in mot centrala delarna. Väl inne i city fortsatte festen på diverse klubbar och pubar.
Vaknade upp tidigt på söndagen duktigt sleten efter gårdagens festande. Dagens mål var Northfleet, ca 50 minuters tågresa från Charing cross och Conferencematchen mellan Myfootballclub-ägda Ebbsfleet och Salisbury. Tågbiljetterna kostade ynka 8 pund och frukost inhandlades på stationen.
Spenderade resan med att vila och försöka rätta till sig efter gårdagens sjöslag.
Kom fram till Northfleet runt 11 och det första vi fick se var skyltar som visade vägen till arenan. En kort promenad (400 yds enligt skyltarna) senare var vi framme vid arenan och såg till vår stora glädje att den låg granne med en stor pub. Denna öppnade inte förrän 12:00 så vi gick runt arenan och kollade lite. På baksidan var det öppet så vi gick rätt in och kollade runt. Jävlar vilken arena, riktigt gammal, sliten och charmig på en och samma gång. Träffade på lite folk därinne, vaktmästare, styrelsefolk och andra som arbetade för klubben och alla var genuint trevliga och hälsade oss varmt välkomna till Stonebridge Road.
Eftersom klockan närmade sig 12 gick vi tillbaka till puben för intag av mera mat och öl. Pubägaren, ca 40 år, risiga tänder och med Millwall tatuerat på underarmarna blev mer eller mindre chockad när vi berättade att vi kommit ända från Sverige för att se Ebbsfleet spela.
Timmarna fram till match fördrevs med biljardspelande, tv-tittande och intag av grillade burgare och mängder av Stella och Strongbow. Ägarens lilla dotter (ca 2-3 år) och pitbull höll koll på oss inne på puben.
Timmen före matchstart gick vi in på arenan och kollade runt ännu mer. Besökte souvenirshopen för diverse inköp och hann med ytterligare en öl innan matchstart.
Matchen var helt okej och inte mycket sämre än det man brukar se varje vecka här i Sverige. Den slutade 2-2 efter att Ebbsfleet kvitterat på hörna precis i slutet. Båda målen gjordes förövrigt i samband med hörnor och enligt folk vi snackade med var det första hörnmålen på evigheter.
Mitt i andra halvlek tände Salisburyfansen (ca 100 stycken) bengaler och försökte sig på någon form av stormning mot vakter som var positionerade i ena hörnet. Lite tumult under en kort stund innan det lugnade ner sig.
Alla vi träffade var jättetrevliga och vi kände oss verkligen välkomna och efter matchen intogs arenapuben för att fira säsongsavslutningen. Styrelsefolk, manager, supportrar och en och annan spelare drack ihop och stämningen var grym. Efter ett tag samlades alla utanför för en större avtackning för spelarna. Det delades ut diverse priser för årets mål, bästa spelare m.m.
När det var avklarat blev det puben igen. Massor med folk ville snacka med oss hela tiden och klockan rusade i väg. Vår nyfunna norske vän Jörgen förklarade att sist
a tåget tillbaka till London går ca 22 och missar man det är det kört. Han berättade att han missat det vid ett tidigare besök och att taxin till London kostade hela 80 pund och det ville man helst slippa.
Vi tog tåget tillbaka mot London och drog oss tillbaka till hotellet, helt färdiga efter en mycket intensiv dag och jäkligt många öl.
Hela grejen med Ebbsfleet var riktigt skön och jag kommer garanterat åka tillbaka dit. Just nu väntar jag på spelschemat för kommande säsong men jag är riktigt sugen på att åka över och se första träningsmatchen som går av stapeln 30 juli på Stonebridge Road. Motståndet kommer från League One klubben Colchester.
Måndag och dags att åka hem. Tiden fördrevs med att kolla i affärer och bara dra runt i centrala London. Vi träffade D-day med flickvän och de berättade att det varit livat värre i samband med Millwallmatchen. Planinvasion och annat som inte hör till vanligheterna.
Landade på Säve runt 21:00 och ytterligare en lyckad resa till England var avklarad.
Vid framtida resor kommer jag att koncentrera mig på de lägre divisionerna och enbart försöka uppleva det riktigt äkta med engelsk fotboll. Fotbollen av högsta klass kan jag följa via Canal + och Viasat Sport.
Under nästa säsong är mina huvudmål att se Millwall, Southend och Barnet. Dags att börja planera så fort spelschemat släpps!
//Huckerby
Under sommaren 2008 värvade Millwall Tony Craig, David Forde, Nadjim Abdou och Ashley Grimes. Den nya ägaren, amerikanen John Berylson, ville göra klubben till en maktfaktor i ligan. Mer lovande såg det ut då han gav manager Kenny Jackett klartecken att förlänga kontrakten med legendaren Neil Harris och Chris Hackett. Dessutom lånade man målsprutan Tresor Kandol från rivalen Leeds United. Supportrarna började nu tro på allvar att klubben skulle kunna utmana om seriesegern.
Är man nykomling i högsta ligan så får man se om sin garderob. Nytt och fräscht skall in och då får det även kosta. Men till vilket pris?
