Det var blått och vitt som dominerade idag på Wembley. I ett hav med Millwall supportrar så var Scunthorpe en minoritetens ö.Och det var minoriteten som skulle glädjas mest under dagen.
Sparrow var mannen i Scunthorpe som hittade målet först. Trots ledningen pressade Millwall på och skapade chans på chans utan resultat. Trycket gav med sig och då Alexander genom ett mycket snyggt långskott kunde kvittera så exploderade Wembley. Två minuter senare var decibelnivån närmare bristningsgränsen då samme Alexander gjorde 2-1.
Det var här jag såg Millwall klara för The Championship. Förmodligen gjorde även laget det, för i andra halvlek ryckte Scunthorpe upp sig och Sparrow kunde återigen få Scunthorpe-lägret att fira då han kvitterade. Spiken i Millwall-kistan satte Woolford 5 minuter från slutet. Scunthorpe tog steget upp i The Championship och tusentals Millwall-anhängare fick åka hem till Bermondsey med omnejd och slicka såren. Var det Millwall som hade mest chanser idag så var det Scunthorpe som var bäst på att avsluta sina,
Jag trodde på Millwall. Jag trodde att man skulle klara av detta idag. En seger hade inneburit ett enormt uppsving och förmodligen hade man kunnat etablera sig i The Championship bättre än vad ett lag som Scunthorpe kan göra. Man är från London. Bara en sådan sak är guld värt då det kommer till sponsorer och övergångar. Man har dessutom en anrik historia bakom sig och en kultur, om än en i etablissemangets ögon negativ sådan, som gör klubben till ett starkt varunamn. Dessutom har man en ny ägare och fått ett uppsving i den tidigare skrala ekonomin.
Nu kommer jag till Scunthorpe. Vad har dem att erbjuda den engelska toppfotbollen?
Som jag ser det så är det en buckla från dagens finalvinst. Mer än så är det inte, men det räcker gott och väl för dem en kväll som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar