Derbydagar är präglade av allt från oro, ängslan och nervositet till sömnlöshet, ofokusering och allmänt kaos inombords.
Någonting som egentligen skall vara hoppfullt, spännande och roligt blir istället raka motsatsen.
En hel säsong kan gå åt helvete, men det gör ingenting ifall man vinner derbyna.
Emellanåt kan det kännas så.
Derbyn är ett nödvändigt ont.
Så mycket mer än 90 minuter.
Och efteråt pustar man ut och luften går helt ur ens kropp och själ.
Skall det vara så? Fotbollen är mer än bara 90 minuter och lever man sig inte in i den till fullo så lär man aldrig kunna förstå sig på det lidandet som den för med sig.
Så här dagen efter är allting som i en dvala. Vid en seger är det euforiska känslor, men för den förlorande sidan så är det melankoli, depp och tristess.
De tre nämnda negativa faktorerna är dessvärre något som präglar mig en dag som denna.
Är det verkligen värt att må så och utsätta sig själv för den sortens plåga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar