Kvällen den 23 december 1914 sken fullmånen från klar himmel över Flandern. Första Världskriget pågick för fullt och Europa plågades mer och mer ju längre tiden gick. Det var värsta tänkbara väder. Marken lystes upp som av strålkastare. Varje rörelse märktes. All verksamhet brukade ligga nere. Ingen vågade sig upp utan tryckte i skydd så långt ner som möjligt i leran.Då hördes en ensam tysk röst sjunga "Stilla natt, heliga natt" Andra stämde in. Från den ena skyttegraven till nästa och från hela den långa mörka linjen av skyttegravar hör man ett "Allt är frid"." Det hade kunnat uppfattas som en cynisk, galghumoristisk kommentar till männens belägenhet. Men det var det inte. Tusentals tyska strupar föll in och fortsatte med "Det är en ros utsprungen". Från motsatta sidan kom applåder och rop: "Good old Fritz, more, more!" Och tyskarna svarade "Merry Christmas, Englishmen" och vad viktigare var: "We not shoot, you not shoot!"Ett stearinljus tändes på kanten av skyttegraven och snart glimmade små lågor längs hela fronten som lampor i en ramp. Scenen för helgen hade satts. Soldaterna kom upp ur skyttegravarna och talade med varandra, spelade fotboll, sjöng och idkade byteshandel. Det var mycket utbrett under juldagarna detta år och gav ledningen mycket huvudbry. En alternativ landskamp spelades under ett par timmars tid med ett par hundra inblandade där England stod som segrare innan det åter var dags att åter bege sig ner i skyttegravarna.
Vad lär vi oss av detta? Ja förutom att fotbollen berör på alla fronter så är julen till för att umgås, skänka eftertanke och att må bra. Min skyttegrav denna julen så här dagen innan Dopparedagen är mitt trygga värn. Jag önskar mina läsare detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar