Tomten är godhet personifierad!

Nu är det inte långt kvar. Julafton står för dörren. För mig är det endast ett par timmar kvar tills långledighet. Julklapparna är inhandlade och frugan har gjort sitt yttersta för att skapa en gemytlig julstämning i hemmet. Julen är något positivt. Något som får en att glädjas, minnas och må bra. Alla sådana ting runtomkring som man inte tänker på men som är så mycket förknippat med julen så att det inte går att hitta något annat. Julmust,gran, ljusstake,skinka, köttbullar och givetvis tomten.

Ordet tomte kan i vissa fall ha en negativ betydelse. En benämning på någon som är lite bakom flötet, inte riktigt med i matchen eller som allmänt är slapp och sleten.
I dessa tider vill man se tomten som något postivt och något generöst.
Jag hade tänkt att lista ett gäng tomtar ur negativ bemärkelse idag, men kom att omformulera mig. Magnus Pehrsson exempelvis. Han hade kunnat får utmärkelsen Årets Tomte.
En som farit med osanning,hycklat och betett sig vidrigt.
Men en tomte i dagsläget är ju en generös, trevlig och omtyckt personlighet.
Därför kan inte Magnus Pehrsson få utmärkelsen.

Goda människor inom dagens fotboll är svåra att hitta. Hur definierar man förövrigt godhet i samband med fotboll? För mig är det någon som offrar sig för det som håller dem kärt. Ett exempel på detta är lagkapten Fredrik Lundgren som med hjärta och själ har utmärkt sig i GAIS de senaste säsongerna. Kampen mot det onda, den moderna fotbollen, är också ett tecken på godhet. Oavsett lagtillhörighet så hyllar jag de supportrar runt om i Sverige och i världen som sätter ner sin fot mot det ok som har lagt sig över fotbollens axlar. En kamp som förmodligen kommer att förloras då motståndaren är för stark för att kritiseras och ta till sig av kritiken.
SvFF, UEFA och FIFA behandlar supportrarna som de själva vill. Media och ordningsmakt är marionettdockor åt nämnda instanser som arbetar tillsammans med världens regeringar.
En kamp mellan gott och ont. Ett spel för galleriorna och en bricka i ett politiskt och ekonomiskt spel.
Så är det och så kommer det att vara. Vi får nog inse detta faktum men vi behöver inte anamma det. Liten mot stor, gott mot ont och David mot Goliat.
Manchester United är världsmästare för klubblag efter att Rooney gjorde matchens enda mål igår mot Liga De Quito. Egentligen skiter jag i det. Jag bryr mig inte märkvärt. Det är för kallt och tillgjort. Men jag skriver om det på grund av min kärlek till fotbollen och i synnerhet den engelska. Manchester United tillhör i viss mån fortfarande den kategorin trots sina amerikanska ägare och sitt globala nätverk. Jag fröjdades istället åt West Bromwich Bednar under mötet mot Manchester City igår. En spelare som går från klarhet till klarhet.
Han ordnade vinsten igår mot City och gav WBA hopp i botten.
City å andra sidan har det jobbigt nu. Hughes får sparken vilken dag som helst. I en bra värld hade han fått det. Han klarar inte av arbetet som Svennis hade gjort galant. Ondska i form av en thailändsk Thaksin tvingade bort Svennis från sin tjänst. Kontinuitet fanns inte i Thaksin Shinawatras tankesätt. Med Svennis vid rodret hade City legat högt upp med detta laget.
Aston Villa däremot vet vad kontinuitet betyder och är.
Martin O´Neill gör succé med Villa och arbetet han gör och har gjort med klubben är fantastiskt.

Allt är en kamp mellan gott och ont. I juletid får vi tro på godheten.