Någon form av avtackning och summering!

Ja då var denna säsongen till ända. Åtminstone för GAIS del. En elfte placering i en serie som för året var utökad till sexton lag och där Kalmar vann guldet samtidigt som de uppflyttade lagen Norrköping och Sundsvall fick andas Allsvenskluft endast i en säsong. Det kommande kvalet mellan Brommapojkarna och Ljungskile känns la sådär intressant. Ungefär lika roliga lag som en böld i röven, en cykelsemester på Gotland eller som att välja mellan pest och kolera. Inget av lagen har något att tillföra Allsvenskan.

Präktigt så slår sig sportjournalisterna om bröstet och hävdar att " i år är det slut på sötebrödsdagarna för GAIS. Nu åker dem ut". GAIS motbevisar deras hybris varje gång.
Det måste vara jobbigt att arbeta som "expert" på tidningarna då man aldrig kan få som man vill då säsongen är slut. GAIS är alltid tippade att hamna sist men stannar för tredje året i rad kvar i Allsvenskan. Matts Olsson och hans gelikar inom sportjournalistvärlden är lika stora hycklare som SMHI spekulerar väder.
Det finns ett utbrett hat mot GAIS. En förening som man älskar att hata. Myten om det publikfriande GAIS, om arbetarklubben och vi-mot-dom-attityden. Jag gillar det.
Det är ett bevis på att vi berör tillskillnad från intetsägande kollegor i Allsvenskan såsom Gefle,Trelleborg och Ljungskile. Det handlar om profil, själ och kultur. Något som de tre nämnda lagen inte ens kan stava till.
Det är det som är GAIS!

Matchen igår finns det väl inte så mycket att säga om rent sportsligt. Bataljen som utspelade sig i blåsten och ösregnet fick mig att tänka på någon form av vattenaktivitet trots att Valhallabadet endast låg några flaskkast bort. Det som värmde var hyllningarna till hjälten med grönsvart hjärta. Bobbie Friberg Da Cruz. Dennes tårar och tacksamhet över hyllningen fick huden att knottras. Videon och intervjun på GAIS hemsida var riktigt bra gjord. GAIS är en själ fattigare. Nu är det endast Lundgren kvar som får bära stoltheten och föra traditionen vidare.
Hur har de andra spelarna varit då? I mina ögon har Wanderson växt ut till en skapligt duktig spelare, Ekunde är Allsvenskans bästa mittback och Dime har växlat kanonmatcher med kalkonmatcher. Två av fyra brassar får godkännt och det fick Levon också den första halvan av serien. Saknaden av Ekong har varit stor. Det är anledningen till flera av sensommaren och höstens plattmatcher. MP gallrade ut de kvistar på det grönsvarta trädet som skadade stammen (Ponomarev,Christos,Suma och Memelli) och fick en stabilitet i laget som saknades under föregående tränarduos era. Trettio matcher har spelats. Plats 11. Allsvenskan 2009 och fjärde raka året.
Nu är alltså denna säsongen slut.

Magnus Pehrsson bjöd på bättre underhållning än vad Rolle och Batongen gjorde förra säsongen. Ännu större underhållning kommer nästa säsong givetvis vara den nya arenan. Betonghelvetet är ett minne blott. Det är jag enormt tacksam för. Men tro inte att det är sista gången vi lär spela där. Det är skitsnack. DSS lanserade senaste derbyt som "Kom och se det sista derbyt på Nya Ullevi". Bullshit!
Då den nya arenan tar 18.000 åskådare och suget inför derbyt ligger på runt 20-25.000 så lär det inte dröja länge förrän det flyttas till evenemangsbunkern. Var så säkra på det!

Nu blir det att följa den engelska fotbollen framöver. Love it!
Allsvenskan är död. Länge lever Premier League and the leagues below!