Som fisken i vattnet!

Var och simma under förmiddagen. Vänstra halvan av bassängen var fylld av spralliga småbarn i flytvästar och halvt sim-okunniga pojkar och flickor i de yngre tonåren medan den högra halvan var överbelamrad av folk som måste röra på sig för att inte på riktigt komma in i I-världens
fetma-mall. Jag erkänner att jag sällade mig till den högra halvan och jag gjorde det verkligen med ett flås som hade fått en flodhäst att rynka på ögonbrynen. Det var segt efter sommarens frosseri och det var ansträngande då man fick sicksacka mellan diverse blötdjur (läs pensionärer och folk som närmar sig den kategorin) som verkade tro att de var ensamma i bassängen.
Ilskan kokade i mig,
Efter att ha utdelat en oskyldig fot i bakhuvudet och en och annan armbåge i njurtrakterna på mina antagonister så kunde jag med gott mod och stolthet efter en halvtimma inse att jag var klar. Det var också med förvåning, en positiv sådan, som jag under mitt frustande ur lungorna kunde konstatera att jag såg något fint i vattnet bland all misär.
En stor grönsvart gummimakrill flöt omkring i bassängens vänstra del.
En sådan som GAIS på mitten av det förra decenniet skänkte bort till sina supportrar hade nu gått i arv till den nästkommande generationen. Där i bassängen fanns en fanbärare som kommer ta GAIS in i framtiden och som kunde bete sig bättre och simma hyfsigare än de stenreliker som sakta men säkert sjönk mot botten i dess kamp att ta sig fram på den högra halvan. Med sin gummimakrill knuten med ett rep om foten simmade pojken lika elegant framåt som atleterna på plan lär göra kommande säsong.
GAIS ON med stil och klass även i en klorbalja!