Brännpunkt Championship!

Brännpunkt….Djakarta tänkte jag skriva och gjorde det. Men denna brännpunkt har inte med Weirs politiska thriller från 1982 att göra. Allra minst har Mel Gibson, Linda Hunt och Sigourney Weaver något med saken att göra. Däremot har Jody Craddock, Kevin Doyle och Sebastian Larsson det. Trion spelar med i de lag som ligger topp tre i den engelska andraligan.
Craddocks Wolves har ett behagligt försprång med sju poäng före Doyles Reading. Medan Birmingham som inledde serien storslaget, tappade på hösten så gjorde Reading motsatsen. Doyle och hans lagkamrater har sedan vinsten mot Larssons Brummies legat fast på andra platsen. I skrivande stund har bägge lagen samma poäng, 51 poäng och hela 7 mer än fyran Cardiff.
Då är det alltså 14 poängs skillnad mellan ettan Wolverhampton och den walesiska fyran Cardiff.
I dagsläget ser det ut att vara Wolves år. Ett anfallsglatt och stabilt lag med mål och ambitioner för spel i Premier League till säsongen 09/10. Klubben grundades 1877 och har vunnit 3 ligatitlar. Wolverhampton har spelat sina hemmamatcher på Molineux sedan 1889. Under de första åren spelade man på John Harper's Field och Windmill Field innan man 1881 flyttade till en plan vid Dudley Road. Molineux utvecklades under 1920- och 30-talen till att bli en av de mest berömda arenorna i England. Arenan hade fyra läktare: South Bank, North Bank, Molineux Street Stand och Waterloo Road Stand. I en FA-cupmatch mot Liverpool i februari 1939 sattes det gällande publikrekordet, då 61 315 åskådare såg Wolves vinna med 4–1. Under klubbens storhetstid på 1950-talet hade Molineux regelbundet publiksiffror på 50 000 åskådare, de flesta stående.
Arenan behöll sitt utseende fram till 1979 då John Ireland Stand ersatte den gamla Molineux Street Stand. Efter läktarbranden i Bradford 1985 stängdes träläktarna North Bank och Waterloo Road Stand av säkerhetsskäl, men efter att multimiljonären Sir Jack Hayward köpte klubben 1990 har arenan byggts om. 1992 ersattes North Bank av Stan Cullis Stand och i augusti året efter ersattes Waterloo Road Stand av Billy Wright Stand. I december 1993 invigdes Jack Harris Stand som ersatte South Bank. Även John Ireland Stand renoverades och döptes om till Steve Bull Stand. Molineux har idag plats för 28 425 sittande åskådare.
Steve Bull är spelaren som närmast är helgonförklarad av supportrarna. Mellan åren 1986-1999 gjorde han makalösa 250 mål på 475 matcher. Han är en av de spelare som den svenska Tispextra-åubliken fick se och som man tog till sitt hjärta. Trots senaste årens kräftgång så har klubben ett starkt stöd i Skandinavien.
Wolves matchställ består av guldfärgade tröjor och svarta byxor. Ett klubbmärke började dyka upp på tröjorna under 1950-talet, men bara vid speciella matcher. I FA-cupfinalen 1960 pryddes tröjorna av Wolverhamptons stadsvapen. I slutet av 1960-talet började man använda ett klubbmärke på tröjorna bestående av bokstäverna WW med en varg ovanför. Efter några år med tre vargar i mitten av tröjan introducerade man 1980 ett klubbmärke bestående av ett varghuvud. Sedan dess har olika varianter av detta märke förekommit på lagets tröjor, med undantag för ett par år i mitten av 1990-talet då Wolverhamptons stadsvapen användes.
Ägaren Steve Morgan har de senaste åren pumpat in miljoner med pund i den guld och svartfärgade truppen. Men om klubben i år har ansett sig vara en klass bättre än de andra rivalerna så ligger dem i lä rent sportsligt de senaste åren.
Säsongen 2007/08 åkte Reading ur Premier League. Bittert för de flesta med tanke på att poängen var den samma som Fulham men Fulhams lycka var mer gjorda mål samtidigt som man året innan hade hamnat på en hedrande åttonde plats och dessutom som nykomling.
En poäng under och näst sist hamnade Birmingham. Detta efter att bland annat blivit söndermalda i derbyt mot Aston Villa med förödmjukande 5-1. Efter en del mörka år för klubben under 1990 talet klev man upp på en behagligare höjd då man istället började åka jojo mellan andraligan och Premier League. Någon vidare stabilitet har det inte funnits i klubben från Englands näst största stad. Sedan klubben bildade 1875 under namnet Small Heath Alliance så har man, tillskillnad från sina rivaler i Aston Villa, aldrig vunnit ligan.
Något som alltid kommer på tal före derbyna och i lunchrum och på arbetsplatser i Birmingham. City har alltid varit tvåan i staden efter den större och mer framgångsrika jätten Villa. Är Villa medel och överklass så är City det laget som alltid plockat sina supportrar från arbetar och underklassen. En stor del av invånarna i staden har rötter ifrån de gamla kolonierna. Många av dessa är flitiga besökare på St Andrews och det är inte för inte som den mer adrenalinstinna delen av publiken kallar sig för Zulu Army.
Då staden är Englands nummer två så anser jag att man skall ha lag som är med och tampas i toppen av högsta ligan. Aston Villa har i många år varit med men aldrig utgjort något större hot. Denna säsongen så här långt har varit riktigt bra. Man kan lyckas hamna inom som bäst på femte plats. För Citys del så är det kontinuitet som gäller. Ett uttjatat ord i dessa tiders fotboll men ändå så viktigt. Stabilitet och en fast förankring kan få City att ta sig i kragen. Det finns många bevis på det inom engelsk fotboll.

Reading ligger ca. 60 km väst-syd-väst om London och har ca. 232 350 invånare. Staden har under de senaste årtiondena utvecklats till något av Storbritanniens eget Silicon Valley.
En stad som på senare år gjort sig rikskänd för att ligga före andra städer i landet inom IT och datorindustrin. Klubben från Madejski Stadium har inte alltid varit hårdvara. Snarare en klubb med buggar och en del virus. Sedan man grundades 1871 har man inte vunnit något av större sort. Inte heller har man rosat den engelska fotbollen som sina rivaler i toppen av ligan.
2006 var det första året i Premier League. Ett år som bjöd på många skrällar mycket på grund av den duktiga Steve Sidwell som styrde laget från mittfältet. Framgångarna dämpades då han året efter blev såld som bänknötare till Chelsea. Men spel i högsta ligan var gott för staden och supportrarna. Den sötman fick man smaka på i två säsonger innan man trillade ur förra säsongen. Från att ha haft årtionden på Elm Park med dåliga resultat i lägre divisioner kom 1998 en vindpust som gav klubben vind i seglen. Klubbens stora man John Madejski hade sitt ego i första rummet då han byggde en nya arena med samma nman som sitt efternamn. Sponsorer och nytt kapital gjorde Reading starka. Under 2000-talets början började vandringen som skulle komma att löna sig.
Av trion Wolves, Birmingham och Reading så är den sistnämnda visserligen anrik men definitivt inte lika populär och traditionsfylld som de övriga.
Men klubbar vinner inga titlar på grund av anor och traditioner.

Isåfall hade aldrig Kalmar vunnit Allsvenskan 2008.