When Uncle Sam went to UK!

Fulham började bäst i Londonderbyt på Craven Cottage. Redan efter tio minuter letade sig ett frisparksinlägg fram till Clinton Dempsey som pillade in 1–0.
Men Chelsea kom tillbaka – med råge. Lampard kvitterade och gjorde även 2-1.
Men Fulham vägrade ge upp.
På stopptid nådde Clinton Dempsey högst på en hörna och nickade in 2–2.
Clinton Dempsey? Och vad är det för särskilt med honom?
Förutom att han är en Chelsea-dödare så är han även amerikan. En ovanlighet i den sport som vi kallar fotboll. Demsey föddes i en liten Texas-håla 1983 och inledde sin karriär i New England Revolution. Hans framfart i den inhemska ligan fick uppmärksamhet och inför 2007 värvades han till Fulham och Craven Cottage. Dempsey är en frisk fläkt på mittfältet och även i anfallet och betyder en hel del för Fulham.
Hur stora rubriker fick och får det i den lokala tidningen hemma i USA?

Soccer heter sporten på andra sidan Atlanten.
Amerikanarna bryr sig föga. Över lag så regerar deras egna benämning på fotboll där män med kilovis med kroppsrustning stångar sig fram och tillbaka över en plan med en oval boll i händerna samtidigt som hjälmen på huvudet trycker ihop de neanderthalliknande ansiktena som trängs ihop innanför skalet. Football är spelet. Inte amerikansk fotboll, utan endast FOOTBALL. Inskränkt var ordet. Sporten är störst. Lika obegripligt och ofattbart är den stora kärlek samma folk har för brännboll. Alternativ brännboll då vill säga som i Staterna kallas Baseball. Har aldrig fattat tjusning i den sporten heller skall jag säga. På tredje respektive fjärde plats kommer baket och ishockey. Några snäpp under kommer den sport som mestadels folk med påbrå ifrån Mexiko och Europa föredrar och utövar.
Soccer kallas den och har varit så lågprioriterad att det amerikanska folket knappast kände till vad som pågick i landet den varma sommaren 1994 då Brolin ivrigt försökte dansa av sig babyhullet. Är det footballkillarna som går hem hos tjejerna på college så står soccer utövarna som töntar i ett hörn på skolgården. Det är så man ser på sporten. Med skygglappar mot omvärlden där man totaldissar den idrott som i resten av världen räknas som den allra största.
Fast det rör på sig. Det börjar sakta men säkert. Med ett par mästerskap i ryggen och en liga, Major League Soccer MLS, som på senare tid kommit upp sig så ser framtiden bättre ut.
Minns ni förresten Alexi Lalas? Mannen med burrigt rött hår och skägg som kombinerade fotbollen med en karriär som gitarrist. Han var en av dem som flitigt promotade sporten soccer. Han är en del av att flera amerikaner har lyckats i Europa. Lalas sågs som den stora idolen. Han banade vägen för ett flertal spelare som kom att bli etablerade namn i de största ligorna i Europa. I synnerhet i Storbritannien.

Målvakten Marcus Hahnemann kom 1999 från Colorado Rapids till Fulham. Den första tiden var hård och efterendast två matcher blev han utlånad till Rochdale och sedan Reading. I Reading växte han i den blåvita tröjan och blev en duktig målvakt. Ett kraftpaket i målet med enorm pondus. Hahnemann gjorde sig tidigt känd för sitt stora bilintresse då han kom till England. Fotbollsproffs har givetvis andra intressen och Hahnemann spenderade en stor del av lönen på att köpa klassiska amerikanska bilar och motorcyklar som han lät bygga om och meka med i garaget.
Samma år som Hahnemann värvades till Fulham värvade Glasgow Rangers mittfältaren Claudio Reyna från Wolfsburg. Reyna gjorde tre mer än godkända säsonger i Rangers innan Sunderland köpte honom. Teknisk och stark så presterade han en hel del på Sunderlands mittfält. Han hann även med fyra år och 77 matcher i Manchester City innan han 1997 flyttade hem till USA och till klubben Red Bull New York.

Hade Hahnemann en förebild under sina ungdomsår så var det den tre år äldre kollegan Kasey Keller. Keller föddes 1969 i Washington och spelade i Portland Timbers innan han 1992 värvades till England och södra London. The Den var hans hemvist under fyra års tid och han gjorde där 178 matcher i Millwall-tröjan. Han blev utnämnd till Årets Spelare 1992/93 av fansen och fick även smeknamnet ”Mister Magoo” efter att supportrarna fått nys om att han använde kontaktlinser under matcherna. Leicester, Southampton och Tottenham var andra klubbadresser under sin tid i landet. 2008 lämnade han Fulham efter 13 matcher och gick till Fredrik Ljungbergs nuvarande klubb, Seattle Sounders.

Målvakter av amerikanskt ursprung finns det fler av i England. Everton har sin karismatiska Tim Howard medan Aston Villas reservmålvakt heter Brad Guzan.

Ifall nämnda målvakter styr och ställer i buren så rensar Watfords Jay DeMerit duktigt i backlinjen. Resan till London och Championship började dock underligt.
2003 bestämde han sig för att resa till Europa och söka lyckan. Med en morfar från Danmark så skulle det bli lättare att få arbetstillstånd inom EU. Det fick DeMerit. Färden gick till England och London där han med ljus och lykta letade efter klubbar att spela för. Han kombinerade letandet med sång och musik som trubadur. Kontaktannonser i tidningar och på anslagtavlor gav snart resultat och han inledde sin europeiska karriär i nionde divisionen, non-league klubben Southall Town FCmed en lön på 40 pund i veckan. DeMerit överglänste alla andra i seriesystemet vilket ledde till att Watfords scouter nappade på det dem såg. 2004 flyttade DeMerit till Vicarage Road och har sedan dess gjort över 148 matcher för klubben.

I de lägre ligorna finns det fler utflyttade amerikaner och norr om Carlisle också.
I Glasgow Rangers bland annat spelar DaMarcus Beasley och Maurice Edu. Två unga män med potential och rutin ifrån landslagsspel.

Eddie Johnson spelar till vardags i walesiska Cardiff dit han är utlånad från Fulham.
Samma klubb som även Hahnemann och Keller spelade i och som även Dempsey håvar in sin lön i. Bob Houghtons arbetsgivare knyter till sig amerikaner.
Knyter gemene amerikan till sig det som övriga världen kallar fotboll?
Eller dröjer det innan soccer blir en storsport i USA?