Spelare som stuckit ut ur mängden!

Då jag igår beskrev ett flertal engelska fotbollspsychon för er så kom jag även in på andra sidospår och personer kring fotbollen som även utmärkt sig på ett uppmärksammat sätt.
Spelare med annan sexuell läggning, sjukdomar, exter eller utmärkande inom religion eller politik. Spelare som har skapat rubriker då de inte sällat sig till den stora massan.
John Fashanu nämnde jag om igår. Hans uppväxt tillsammans med sin storebror Justin var hård i unga år. Föräldrarna skildes i unga år och då pappan dog så placerades de bägge bröderna på barnhem. En uppväxttid som präglades av hård mentalitet.
Ett barnvänligt äldre par adopterade de bägge bröderna som nu fick chansen att se något annat än ruffiga kvarter i Londons förorter.
Justin började boxas i ung ålder men fann snart tillsammans med sin yngre bror att fotbollen var något de båda behärskade. 1978 debuterade Justin i Norwich och spelade där fram till 1981 då dåtidens giganter Nottingham Forest ville ha den gängliga anfallaren efter att ha tappat sin stjärna Trevor Francis.
Värvningen uppmärksammades stort i media. Justin var nämligen den första svarta spelaren som värvats för över miljonen pund. Justin blev Nottinghams festprisse och partyboy.
Det dröjde dock inte länge förrän Justin och managern Brian Clough råkade i luven på varandra. Clough hade via rykten fått höra att Justin var ute sent om nätterna på krogar och bögbarer, något manager Clough inte kunde acceptera. Vid denna tiden kände Justin sig redo för att ta klivet ut ur garderoben och han fick ta allmänhetens reaktion som ett slag i bröstkorgen. Hade livet i garderoben varit ansträngande så var det värre utanför.
Svarta spelare i den engelska ligan på denna tiden var utsatta och var man dessutom öppet homosexuell så var det som upplagt att publiken och motståndarna tog varje tillfälle till akt att håna spelaren. Hela konceptet blev för mycket för Clough som inte klarade av varken Justin som människa eller hela situationen i sig. Justin blev utlånad till Southampton för att året efter åter få uppmärksamhet. Då han skrev på för ärkerivalen Notts County var han en hatad man.
Hans gamla manager Clough skall vid nyheten om klubbytet ha vrålat; ”-You bloody poof”
Relationerna de bägge emellan var helt klart mer djupfryst än frostig.

Åren gick och Justin flyttade runt. Allra bäst trivdes han i Brighton där han umgicks i stadens stora och ökända gay-community.
Rastlösheten i honom fick honom att dra flyttlasset till Nordamerika och de amerikanska och kanadensiska ligorna. Under denna perioden skall han även ha smittats av HIV, något som fick motståndarna att protestera. Åren gick och Justin blev mer och mer uppmärksammad genom ett flertal skandaler där han bland annat sägs ha varit misstänkt för våldtäkt på en ung pojke.
1998 tog han livet av sig genom hängning.


Då Manchester United 2003 värvade amerikanen Tim Howard så fick dem mer än en målvakt i truppen. Snart fick medspelarna och Sir Alex erfara att deras nya lagkamrat hade en sjukdom vid namn Tourettes Syndrom. Ifall det var Howards upprepande ordval som fick Barthez bänkad eller sitt egna duktiga spel i målet låter jag vara osagt men Howard var verkligen en personlighet på Old Trafford. I en match i ligan låg laget under i halvtid. Sir Alex var högröd i ansiktet av ilksa och sade allt annat än snälla ord till truppen. Ett av orden etsade sig fast i Howards huvud och tvångstankarna man får av sjukdomen satte fart. Tystnaden i omklädningsrummet var talande efter utskällningen då Howard högt och tydligt repeterade ett av orden Sir Alex nyss hade sagt; ”CUNT,CUNT,CUNT,CUNT,CUNTCUNT…….”

Ifall det var på grund av denna händelse Howards blev utlånad och sedan såld till Everton, låter jag vara osagt men då han anlände till Goodsion Park hade hans personlighet blivit känd i hela fotbollsvärlden och med stående ovationer i sin första match skanderade publiken ”There´s only two Tim Howards”

Ifall de spelare jag nu har nämnt har skapat rubriker genom åren så är det ingenting jämför med vad Paul Gascoigne har gjort.
Den mannens skandaler skulle kunna nedskrivas och fylla en hel hårddisk.
Efter åratal av hårt supande har den levande legendaren fått ett ultimatum av läkarna. Sluta drick eller dö. Och under alla dessa årens dimmor så finns det en hel del som gärna hade viljat se Gazza död. Gamla flickvänner och hustrun har fått känna på hans aggressiva sida samtidigt som världens fotbollspublik fått se hans emotionella sida då hans tårar forsade ner efter en utvisning i VM 1990. Då han 2004 släppte boken; Gazza:My Story och uppföljaren; Being Gazza: Tackling my demons så berättade han och öppnade upp sig för omvärlden om sina skandaler och problem med alkohol och leverne.
Paul Gascoigne föddes i Gateshead, nordvästra England, 1967.
Fotbollskarriären började 1980 då han som 13 åring skrevs in i Newcastles ungdomsakademi.
Då han 1988 lämnade Newcastle för spel i Tottenham var han en renodlad mittfältare och som snart skulle komma att göra succé i Tottenham tillsammans med Gary Lineker.
Gazza drogs med skador under sin sista tid i klubben. Skador han hade åsamkat sig i ett slagsmål utanför en nattklubb i Newcastle.
Detta till trots värvades han till italienska Lazio där han gjorde en godkänd insats innan han 1995 åter flyttade till brittisk jord. Denna gången var det Glasgow Rangers som var arbetsgivare och Gazza blev snabbt en stark personlighet i klubben. Bland annat så skapade han stora rubriker i tidningarna efter ett derby mot Celtic. Efter att ha gjort mål i matchen ställde han sig framför Celtics publik och låtsades spela på en flöjt. Flöjten symboliserade den protestantiska Orange Ordern på Nordirland och deras musikmarch genom Belfast en gång om året och väckte starka känslor hos den katolska Celicpubliken. Efter incidenten skall han också öppet gått ut och hånat IRA i media. Hatad av Celtic men älska av Rangers så blev han en ikon på Ibrox. 3 år, 34 matcher och 30 mål blev hans facit innan han 1998 flyttade till Middlesbrough.Han avslutade karriären i Boston United efter mindre lyckade framgångar i Everton och Burnley.Karriären höll på att ta slut och efter flera år i landslaget så var det nu dags att lägga skorna på hyllan. Hans landslagstid präglades dock av ett par kända incidenter

Under Englands uppladdningsläger i Hongkong söps det till ordentligt och värst bland de engelska spelarna var föga förvånande Gascoigne. Bilder på en dyngrak Gascoigne sittandes i en tandläkarstol kablades ut över världen och hela laget kritiserades kraftigt. England började också knackigt och fick bara oavgjort i öppningsmatchen mot Schweiz. Tabloiderna vässade pennorna och rotade i verktygslådorna efter sågen. I den efterföljande gruppspelsmatchen väntade Skottland. Vinna eller försvinna. Då klev ”Gazza” fram och sträckte ut ett gigantiskt långfinger till alla som tvivlat.
Gazza är en av de största spelarna i engelsk fotboll genom tiderna. På många olika sätt och ur ett dussin avseenden. Under åren 1988 och 1998 gjorde Gazza 57 matcher och 10 mål för sitt England.
I en av sina böcker berättar han för läsarna om sin långa tid ovänskap med Sir Alex i Manchester United. De bägge hade en muntlig överenskommelse om en övergång till United under tiden i Newcastle.
Då Gazza erbjöds mer pengar i Tottenham så skar sig relationen mellan de bägge stridstupparna.
Gazza har under åren gjort sig skyldig till nästintill allt möjligt. Allt från slagsmål och fylla till practical-jokes och uttalanden av yttersta världsklass. Läkare behöver inte ens diagnostera en sådan personlighet som Gazza. Han har bokstavskombinationer utöver det vanliga.

Paul Gascoigne kommer med all sannolikhet på grund av sitt leverne inte att leva särskilt mycket länge. Men hans minne kommer alltid att leva kvar i engelska fotbollshjärtan.