Fulsatta läktare på Bramall Lane och en ljudkuliss utöver det vanliga.Säsongens första Steel-derby sparkade igång i Sheffield ikväll och matchen bjöd på allt som man kan drömma om.
Wednesday som innan matchen inte förlorat ett derby på två års tid fick tidigt smaka på vassa, hungriga och revanschsugna Blades.
Jamie Ward dundrade in första målet efter sju minuter för att åtta minuter senare se Henderson toucha
bollen in bakom Lee Grant i Wednesday-målet. Första halvlekens riktiga Wednesday-ridå gick ner då Lewis Buxton på ett snyggt vis nickade in ett självmål.Nu såg det ut som att Blades skulle fixa ett målkalas och min första rubrik hade kunnat vara något i stil med att ugglorna blev slaktade av vassa Blades.
Frågan är om Brian Laws sysslar med telepati? Hans mannar bevisade motsatsen i andra halvlek och man fick se ett helt annat Owls än i första halvlek. Publikfavoriten Marcus Tudgay tände hoppet hos Wednesdayiterna direkt in i andra halvlek och nu var det match igen. Gästerna kom in i matchen på riktigt efter att holländaren Etienne Esajas bjudit på ett frisparksmål a´la läckerbit. Tempot var snabbt, närkamperna stenhårda och spelet suveränt.
Slut
minuterna var en rysare och då fjärdedomaren visade upp att tilläggstiden skulle bli fem minuter så var det nästa så att jag kände publikens nervositet rakt genom tv:n.United klarade dock att hålla tillbaka och för första gången på två år vann man derbyt mot sina blåvita rivaler. 3-2 fick mamanger Blackwell att knyta händerna i en segergest efter matchen. Han såg nöjd ut och det med all sin rätt. Hans Blades hade nyss vingklippt ugglorna från andra sidan staden.
Majoriteten av de 29,210 åskådarna kunde lämna arenan med ett brett smil på läpparna för trots att man tappat en stabil 3-0-ledning så smakar ändå en derbyvinst mumma. Alltid och oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar