Harry Redknapp - Skapar alltid rubriker

Att Harry Redknapp blivit populär i Tottenham råder det ingen tvekan om.
Sedan han kom till klubben för drygt ett år sedan har han fått Ramos sorgliga bygge att framstå som ett slott.
Men att Harry växte upp som hängiven Arsenalsupporter kanske inte så många av dem vet? Faktum är att Harry som ägnat större delen av sin karriär som manager på sydkusten är född, 1947, och uppvuxen i stadsdelen Poplar i London. Under barndomsåren följde han flitigt Arsenal på dess gamla arena Highbury innan han själv började spela fotboll och slog igenom i West Ham där han spelade under åtta säsonger.

Inte nog med detta är han även morbror till Chelseaikonen Frank Lampard som han även hade som lärjunge i West Ham då Lampard var yngre och Harry var manager. Som spelare var även Brentford en arbetgivare i mitten av 1970-talet.
Anknytningen till London är därmed komplett.

Anknytningen till sydkusten är även den stark. Harry gjorde fyra säsonger i Bournemouth som ettrig mittfältare mellan åren 1972 till 1976. Han skulle även avsluta sin spelande karriär i klubben då han 1982 gjorde en enda match för The Cherries.

Nu skulle en managerkarriären ta fart och det med succé. Från 1983 och nio säsonger framöver skulle Bournemouth få äran att ha Redknapp vid sin sida. Bland annat fick han chansen att coacha sin egna son, Jamie Redknapp då denne slog i genom i klubben under tidigt 1990-tal. Jamie blev senare etablerad i klubbar som Liverpool och Tottenham. Hos The Cherries blev det så pass bra framgångar att West Ham värvade honom 1994. Hos The Hammers gjorde Harry i början underverk och skapade en fast grogrund för West Ham i Premier League. Han satsade på ungdomsverksamheten och plockade upp unga talanger som Rio Ferdinand, Joe Cole, Michael Carrick och Frank Lampard, spelare som några år senare skulle blomstra ut till världsstjärnor och landslagsmän. Men Harry gjorde även en del floppar som han kraftigt skulle kritiseras för. Bland annat så värvade han in holländaren Marco Boogers och rumänen Florin Raducioiu för dyra pengar. Spelarna presterade ingenting men hade löner som gjorde hål i klubbkassan. Året efter millennieskiftet blev det för mycket för Harry. Han blev ofta kritiserad och spänningar mellan honom och styrelsen gjorde det omöjligt att fortsätta.
Ännu en gång skulle han dra flyttlasset till sydkusten och destinationen nu blev Portsmouth.
Harry skulle ägna tre säsonger som manager på Fratton Park och även vara med att vinna andra ligan med klubben säsongen 02/03. Återigen skulle han dock komma att hamn i onåd hos styrelse då han kritiserade ägaren Milan Mandrics många olika beslut.
Harry sade upp sig och gjorde istället något totalförbjudet. Säsongen 2004 skrev han på för Pompeys största rival Southampton. Känslorna var glödheta bland supportrarna som hade mycket svårt att se sin favoritmanager skriva på för värsta hatobjektet.

Uppgiften i Southampton skulle bli att hålla klubben kvar i Premier League. Harry lyckades dock inte med denna svåra uppgift. Då säsongen var över och det stod klart att The Saints trillat ur högsta ligan för första gången på 27 år så började han direkt kritisera ledningen.
Nu var det åter igen dags att byta arbetsplats
Hela Fotbollsengland höll på att sätta morgonteet i halsen då de läste nyheterna om att Harry åter en gång skrivit på för Pompey. Andra gången gillt. Supportrarna till både Pompey och Saints var i uppror. Pompeys supportrar hade inte glömt sveket samtidigt som Saints dito såg Harry som en sorts prostituerad hopplärka.
Harry skulle snart tysta tvivlarna och ordna nytt kontrakt i Premier League för Pompey.
Under de tre åren, 2005 till 2008, han nu var manager i Pompey skulle han åter få fansen till sitt hjärta genom att bland annat vinna FA-Cupen 2008. Samma år tackade han nej till Newcastles anbud då dessa sökte ny manager med motivet att han ville fullfölja sitt arbete.
Några månader senare gick Harry istället till Tottenham efter att Londonklubben löst ut Harry för motsvarande 61 miljoner kronor från sitt kontrakt. Återigen rasade Pompeys supportrar och då Harry skulle emotta priset ”Freedom of the City” (en honorärtitel på framstående samhällsmedborgare) i Portsmouth för FA-Cupvinsten, så hade den bevittnande folkmassan svårt att hylla sin gamla hjälte.
Cirkeln slöts nu på riktigt då Harry istället drog upp bopålarna på sydkusten och flyttade till norra London. Huruvida han kommer trivas med styrelsen och ägaren Levy där låter jag vara osagt, men med tanke på tidigare förhållanden med styrelser och ägare så kan det mycket väl gå livat till bakom kulisserna på White Hart lane.
Harry gick hur som helst förra hösten från Portmouth till ett sargat Tottenham och i kölvattnet kom den ena spelaren efter den andra ifrån samma håll.
Resten känner ni redan till om mannen med det ständigt trötta utseendet men med en vinnarmentalitet utöver det vanliga.