Dennis Wise - En engelsk iller!

Dennis Wise är en sådan personlighet som man antingen älskar eller hatar. Eller så gör man både och.
I mitt hjärta har han sedan ungdomes dagar tagit en plats i efter sina 11 år i Chelsea som en liten och ättrig mittfältare. Med 168 centimeter över havet så har den lilla lirare från Kensington satt skräck i de flesta på fotbollsplanen genom åren. Attityd, humör och kontroversiell. Där har vi tre ord som kännetecknar Dennis Wise.
Men vem är han egentligen?

Dennis Frank Wise föddes 16 december 1966 i Londonstadsdelen Kensington. Som 17 åring inledde han sin fotbollskarriär i Southamptons ungdomsakademi. Fram till 1985 hade han sydkusten som sitt hem då Wimbledon värvade honom. Wise blev snabbt en del av ”The Crazy Gang” där han med
John Fashanu, Vinnie Jones och Lawrie Sanchez gjorde sig känd för practical-jokes i klubben.
Fem år 135 matcher och 27 mål hann det att bli i klubbens innan Chelsea 1990 värvade den lilla mittfältaren.
Det var nu karriären tog fart på allvar. I Chelsea blommade Wise ut fullständigt och blev snart ett hyllat kraftpaket på mittfältet. Lika älskad av publiken på Stamford Bridge som hatad av motståndarna så satte Wise sina spår i den blå Chelsea-historien. 1991 debuterade han i landslaget och gjorde det med dunder och brak genom att debutmåla mot Turkiet.
Wise var karismatisk på många sätt och vis. Då Zola kom som ny till klubben så tydde han sig i början till Wise.
Något han snart skulle ångra. Wise som var en vän av jävelskap och ironi lärde den icke engelskspråkiga Zola att hälsa med orden ”You fuck”
Och fler är anekdoterna om denna herre. Efter ett stormigt möte på Old Trafford mot Manchester United där Wise varit inblandad i ett flertal våldsamma incidenter, lär Sir Alex ha sagt; 'Wise is so mad he could start a fight in an empty house'
Det blev 11 år i den blåa tröjan. Då Wise 2001 lämnade Chelsea gjorde han det inför en tårögd hemmapublik på Stamford Bridge som öppet hyllade en av tidernas största Chelseaspelare. Med 332 matcher och 53 mål för klubben så hade dem rätt.

Nästa adress blev Leicester. En klubb där han inte alls fick samma hjältestatus och popularitet i.
En av anledningarna var ett bråk med en lagkamrat.
Wise anklagades för att ha slagit av käkbenet på lagkamraten Callum Davidson under ett försäsongsläger i Finland. Klubben gav omgående Wise sparken. Mellan 2001-2002 blev det 17 matcher och 1 mål i klubben.Det dröjde inte länge innan mittfältaren fick klart med en ny klubb, Londonlaget Millwall.
Wise smällte snabbt in i den myt om klubben som redan fanns. Det vilda och hårdförda laget hade fått en spelare som med stolthet kunde axla manteln efter en annan like, Kevin Hurlock.
Och Wise blev populär bland fansen och på The New Den.
Mellan åren 2002 till 2005 gjorde Wise 85 matcher och 7 mål för klubben och var även spelande manager i klubben. Ett av de största minnena jag har av honom i Millwall är då han i FA-Cupfinalen mot Manchester United hela matchen psykade Roy Keane. Wise var på Keane som en iller hela matchen.
Ett sätt som personifierar Wise på bästa möjliga sätt.
Wise lämnade Millwall kontraktslös efter tre lyckade år där en FA-Cupfinal och spel i Uefacupen var meriter.
Wise hade inte glömt klubben han inledde sin karriär i och därför blev Southampton ett självklart val efter att Harry Redknapp lämnat klubben. Tillsammans med Dave Bassett tog Wise över tränarrollen, där även Wise gjorde 11 matcher och 1 mål. Då George Burley anställdes som ny Saintsmanager I december 2006 fick Wise lämna klubben.

Micky Adams, den förre managern i Leicester, var nu manager i Coventry och ville ha Wise tjänster. Det gick bättre än förväntat i början av säsongen men framgången ebbade ut och då kontraktet gick ut efter en säsong så bestämde Wise sig för att sluta med den spelande karriären.
Hans karriär som manager på heltid skulle nu ta fart och detta i Swindon som första klubb.
Den 22 maj 2006 skev han på för klubben och utsåg även sin gamla lagkamrat från Chelsea, Gustavo Poyet, som assisterande. Starten som manager i Swindon blev riktigt bra. Så bra att han utsedd till ”Månadens Manager” efter att ha vunnit 6 av 7 matcher i inledningen och ledde ligan överlägset.
Framgångarna i Swindon hade fått omvärlden att få upp ögonen för Wise ledaregenskaper.
Efter flera anbud så tackade Wise för sig.


I Swindon hade han nu gjort sitt. Leeds ordförande Ken Bates var nu i behov av en manager. Då den gamla Chelsea-ägaren Bates ropade, så lyssnade Wise och tog kontakt med sin gamla lagkamrat Gustavo Poyet.
Den 24 oktober 2006 tog Wise över som manager i krisklubben Leeds. Det forna storlaget sladdade i botten i The Championship. Med Wise vid Leeds-rodret och med Poyset som assisterande manager hoppades många på en vändning för Leeds.
Det var dock för sent. Klubben åkte ner i League One och hur Wise än gjorde så blev det inga framgångar med klubben. Leeds var i ett kaostillstånd och snabbt fick tränarna och ordföranden skulden för motgångarna. Reltionerna mellan Leeds och Chelsea hade vait frostiga under decennier och blev inte bättre då framgångarna uteblev.
Den 29 oktober 2007 fick Poyet nog. Han värvades till Tottenham som assisterande manager till Juande Ramos. Några månader senare, 28 Januari 2008 fick även Wise nog. Han dock fått vind i Leeds-seglen, och lämnade över managerrollen till Gary McAllister som tredjeplacerande i League One.
Hade tiden i Leeds varit stormig så blev nästa arbetsgivare och adress definitivt inte bättre. Newcastle United blev nästa uppgift, där som verkställande direktör.
Wise blev snabbt impopulär då han och ägaren Ashley gav Kevin Keegan sparken.
Det var lynchstämning i klubben och banderoller med ”The Cockney Maffia” hängdes upp på St James Park och syftade på Wise härkomst.
Sedan dess har relationerna mellan honom och fansen varit mer än frostiga. Folk hatar honom verkligen.
Och det är där han är idag, som direktör i Newcastle. Knappast något han kunnat tänka sig då han hyvlade motståndare på Stamford Bridge under tidigt 1990-tal.
Förövrigt också där som han fortfarande har störst stöd och support.
För oavsett hur många olika adresser Wise har eller har haft så kommer han alltid att vara en Londoner. Till största del Chelsea men också med en gnutta Millwall.